”Utvinning av uran är slakt på land­skapet”

Med stöd av Sverigedemokraterna (SD) försöker Tidöregeringen driva igenom en proposition om slopandet av kommunernas vetorätt vad gäller uranutvinning från material som redan är brutet.

Klimat- och miljöminister Romina Pouarmokhtari (L) har sagt att Sverige har goda förutsättningar att bryta det vi behöver. Hon har också sagt att hon tycker att man ska stå upp för det behovet.

SD är tydliga med sin uppfattning, att ska vi ha svensk kärnkraft, så ska det även brytas och utvinnas i Sverige. Regeringen vill även gå längre, brytning av mineraler för uranutvinning ska då kunna kallas för en kärnteknisk anläggning, och ska på det viset falla utanför kommunernas vetorätt.

Kvarntorpshögen söder om Örebro, som är ett resultat av krigsårens försök att storskaligt utvinna petroleum ur alunskiffer, blir nu möjlig att bearbeta för utvinning av uran. Eftersom Kumla kommun inte längre kommer kunna hävda sin vetorätt.

Det finns cirka 4 000 ton uran i Kvarntorpshögen. Det är Sveriges i särklass största lager av redan bruten alunskiffer som innehåller utvinningsbart uran.

Sveriges sex nuvarande reaktorer förbrukar mellan 1 500 och 2 000 ton uran per år. Det innebär alltså att uranet Kvarntorpshögen räcker i cirka 2,5 år, sedan krävs andra lösningar.

Med hjälp av mycket frikostiga lånegarantier och prisgaranti avseende kärnreaktorproducerad el vill Tidöregeringen bygga ut den svenska kärnkraften till det dubbla jämfört med i dag. Byggs dessa reaktorer i form av SMR-typ (småskaliga modulära reaktorer) så kommer uranbehovet att vara minst 4 000 ton per år, eftersom SMR-reaktorerna har en lägre utnyttjandegrad av tillfört uran.

Kvarntorpshögen tog 25 år att bygga upp. Uuranutvinning ur Svensk alunskiffer skulle innebära en ”ny Kvarntorpshög” årligen, så länge det finns brytvärda skifferlager.

Hela världens utvinningsbara uranreserv räcker i dagsläget i 100 år för befintliga reaktorer. Om uranbehovet fördubblas så räcker reserven i 50 år. Det betyder att det finns reaktorbränsle för en generation, sedan är det slut.

Det är ett mycket troligt scenario att världens tillgångar på utvinningsbar uran kommer ta slut före tillgångarna på fossil olja.

Enligt Sveriges Geologiska undersökning (SGU) finns 27 procent av Europas tillgångar på uran i Sverige. Allt detta finns i alunskifferlager som endast kan brytas i form av dagbrott i marker som inte tidigare brutits. Det finns urantillgångar Falköpingstrakten, runt Storsjön i Jämtland, i Närke och mindre tillgångar på ytterligare några platser.

Brytning av alunskiffer innebär en enorm miljöpåverkan för landskapet, befintlig bebyggelse, åkrar, skogsmark och vattenmiljön i omkringliggande områden. För att utvinna uranet ur skiffern används lakningsprocesser med ämnen som i sig innebär stora kostnader och miljörisker.

Åkermark har inte kunnat återställas på en enda plats i Sverige efter skifferbrytning. I stället förstörs den för all framtid.

I Falköpingstrakten har det gjorts försök att återställa marken efter den skifferbrytning som utfördes för mer än 50 år sedan. Området är fortfarande klassat som ”miljöriskområde”.

Alunskiffern innehåller dessutom petroleum och ett stort antal metaller, som till exempel vanadin, som också de utvinns med hjälp av miljöskadliga metoder. När brytning påbörjas delas skifferlagren upp i mindre delar och när dagbrottet kommer i kontakt med vatten, som till exempel via regn, bildas svavelsyra som i sin tur löser ut uran. Svavelsyra och uran hamnar därefter i vårt grundvatten, våra sjöar och allt som växer.

Skifferschakt är landskapsslakt.

Gösta Hedlund och Karl Fröberg, Centerpartiet i Hallsbergs kommun.