Med rätt att härmas
Det är inte fult att härmas – det är en effektiv överlevnadsstrategi. Ordet mimikry rymmer såväl ulvar i fårakläder som får i ulvakläder. Och även fjärilslarver i fågelbajskläder.
Den getinglika tigerflugan är en av många arter som lever på att härma andra.
Mimikry kommer av det grekiska ordet för imitera och används när en art liknar en annan art, inte för att de är släkt utan för att likheten ger fördelar. Den mest klassiska fördelen är att bli skräckinjagande – som ett får i ulvakläder. I stället för att utveckla gadd eller gift kan man komma undan med att likna någon som har det.
Ränder kan rädda liv
En djurgrupp som särskilt har gjort härmandet till en dygd är blomflugorna, där en stor andel härmar getingar, bin eller humlor. Vissa är svåra att skilja från arterna de härmar medan andra är ganska lätta att avslöja. Rovdjur använder ofta bara vissa karaktärer för att avgöra vad som är farligt, och det kan räcka att exempelvis vara randig för att klara sig undan.
Getingar och honungsbin använder i sin tur en annan slags mimikry, som kan kallas ulvar i ulvakläder. Deras randiga försvarsdräkt påminner om varandra som en pedagogisk poäng. Många djur lär sig att se upp med getingar den hårda vägen, det vill säga att de provar att äta en, men när de väl har testat kan det hända att de aktar sig för allt gul-svart-randigt framöver. Både honungsbin och getingar vinner alltså på att likna varandra. Detsamma gäller nyckelpigor – som tillsammans lär rovdjuren att små prickiga saker smakar illa. Sedan finns förstås också några prickiga skalbaggar som åker klassisk mimikry-snålskjuts på nyckelpigorna utan att vara giftiga själva.
Fler sinnen används för att härma
Härmandet kan också göras i form av lukt eller ljud. Exempelvis skickar vissa nattfjärilar ut ultraljudssignaler som liknar dem som oätliga arter sänder ut, vilket skyddar dem från fladdermöss. Likt får som ylar som vargar.
Andra härmar en ofarlig doft, på det gamla ”ulv i fårakläder-sättet” – eller snarare ”ulv i får-parfym”. En lång rad av så kallade myrgäster har gjort till sin grej att härma lukten av myrägg och på så sätt få mat och skydd av myrorna under vintern. Många myrgäster missbrukar gästfriheten och passar på att äta upp de riktiga myräggen.
Flugblomster sysslar med romansbedrägerier
Vissa blommor härmar andra giftiga blommor för att undvika att bli uppätna. Men flugblomster är mer raffinerade än så – de lyckas lura till sig befruktningsassistans från djurriket.
Flugblomstrets blommor påminner om bi-liknande insekter som kallas grävsteklar. På försommaren när flugblomstren blommar har grävstekelhannarna just börjat flyga. De letar ivrigt efter honor, som kläcks lite senare, så när hannarna får se flugblomstret försöker de para sig med blommorna.
Där blir inga barn gjorda men däremot hjälper stekelhannarna flugblomstrets fortplantning genom att få med sig lite pollen och sedan gå på samma trick en gång till, så att pollenkornen får lift till en annan blomma,
Flugblomster har en väl anpassad stategi för att locka till sig befruktningshjälp från bin.
Många jobbar hårt för rätt getingattityd
Många vill härma insektsvärldens hårdingar – getingarna. En av de arter som har lyckats allra bäst är blomflugan getinglik tigerfluga. Även för människor är det lätt att bli lurad, men något som skiljer ut blomflugor är att de bara har ett par vingar jämfört med getingarnas två par. För att se det måste man dock nästan fånga dem, så ett lättare kännetecken är att blomflugorna ofta hovrar, det vill säga flyger stillastående i luften. Därav deras engelska namn – hoverflies.
Den getinglika tigerflugan kan kännas igen på sitt sätt att hovra i luften.
Makaonfjärilslarver härmar fågelbajs
Unga makaonfjärilslarver skyddar sig mot angripare genom att vara förvillande lika fågelbajs. Här någonstans blir gränsen mellan mimikry och kamouflage lite otydlig, men makaonfjärilslarvernas strategi räknas som mimikry eftersom de härmas på ett iögonenfallande sätt. Hade de satsat på klassiskt kamouflage skulle de ha smält in i sin omgivning och förmodligen varit gröna.
En makaonfjäriljslarv eller fågelbajs?
När makaonfjärilslarver blir lite äldre utvecklar de illaluktande skinn och skarpa varningsfärger. Då behöver de inte längre härmas, utan lämnar mimikryn bakom sig.
När makaonfjärilslarven blir lite äldre försvinner likheten med fågelbajs.
Populärt att efterlikna myror
Myrors ettriga syraförsvar gör dem impopulära bland rovdjur, och i stället väldigt populära att härma. Hundratals arter av ryggradslösa djur lever i myrförklädnad.
Här finns bland annat ett stort gäng hoppspindlar, som liknar myror, men som framför allt har lärt sig att härma myrornas gångstil och döljer sin egen åttabenthet genom att använda frambenen som antenner. En svensk sådan är smalmyrespindel som går att hitta på sjöstränder och havsstränder upp till södra Norrland.
Smalmyrespindeln går in för att framstå som en myra.
Nötskrikan jamar som en ormvråk
Många fåglar är bra på att härmas, och när de gör det för att verkligen luras kan det räknas som mimikry. Ett sådant exempel är nötskrika. Den är så bra på att imitera ormvråkens och duvhökens jamande läten att det är svårt att höra skillnaden. Poängen kan vara att skrämma och förvirra både rovfåglarna själva och andra bytesfåglar.
Nötskrikan härmas med hjälp av ljud.
