Intensiv vår under ytan

Havets vårblomning börjar långt före vitsippornas. Vattnet är laddat med näring som vinterstormarna har rört upp från botten, och när vårsolen kommer bygger växtplanktonen snabbt upp sina väldiga trupper – som blir basmat för havets djurliv. Algblomning har en tråkig gulbrun klang, men denna tidiga, livsviktiga blomning är nästan osynlig för oss.

Lite längre fram på våren går det att se undervattensvåren från en brygga. Eller på närmare håll med snorkel och vattenkikare. Solljuset får blåstångens flytblåsor att fyllas av syre och stiga mot ytan. Tångskogarna reser sig. De kryllar snart av smådjur som kommer upp från det djupare rödalgsbältet och fiskar som kommer in mot land igen.

Storspiggen bygger barnkammare på botten

Grönalger, rödalger och brunalger spirar med nya ljusa skott. I stället för bofinksbon i träden bygger tångspiggar bon uppe bland ruskornas grenar, och i stället för koltrastbon på marken limmar storspiggen ihop växtdelar till en barnkammare på botten.

Fiskhannarna sjunger inte men vissa av dem dansar. Storspiggens bröst blir lysande rött och han simmar i sicksack framför honan tills hon följer med till hans ihoplimmade bo.

Kiselalgerna bor i glashus

Havets vårblomning är minst lika vacker som en vitsippsbacke – i mikroskop. Då syns stjärnor, solar, bågar och trianglar som ser ut att vara gjorda av glas. Det är de också, för kiselalgernas hårda skal är byggda av kisel, samma ämne som glas. Varje kiselalg bor i sitt eget växthus som både skyddar algen och koncentrerar solljuset. Genom små springor i skalet kan algerna ta in ämnen från vattnet i sitt lilla glittrande hus.

Kiselalgerna måste hålla sig ganska nära ytan för att få solljus, men det är inte helt lätt att flyta med skal av glas. Därför har de oljedroppar innanför skalet som fungerar som flytvästar. Dropparna består av omega 3-fettsyror, som förs vidare till djurplankton och därifrån till fiskar. Så de nyttiga fettsyror som även människor mår bra av kommer till stor del från kiselalgernas flytvästar.

Blåstången förökar sig i fullmånens sken

Många av havets invånare tillbringar barndomen i dungar, gläntor, busksnår och högresta skogar av blåstång. Precis som i skogen på land finns vissa riktigt gamla träd. En tångruska kan bli över 40 år och är antingen hona eller hane. Stilla fullmånsnätter på försommaren släpper Östersjöns honplantor sina ägg och hanplantor sina spermier, så att de kan mötas och skapa nya vajande träd.

På ställen där vajandet blir intensivt, vid vågiga stränder, finns ofta blåstång utan blåsor. Tack vare vågorna kommer solljuset att nå blåstången ändå, och med blåsorna ökar risken för att tången slits loss i stormigt väder.

Storspiggens fäder jobbar hårt

När storspiggshonan har lagt några hundra ägg i hannens bo på botten drar hon vidare medan hannen blir kvar med allt jobb. När äggen närmar sig kläckning kan han tillbringa halva dygnet med att fläkta in syrerikt vatten i boet.

Hans blåa ögon ser ständigt oroliga ut. När som helst kan tångskogen svepas undan av en hungrig gädda, som slukar hela barnaskaran i ett nafs. På sensommaren syns ofta storspiggshannar guppande uppochner i strandkanten – utmattade efter årets föräldraansvar.

Sagodjur på vårbete

I vinterns klara vatten frodas ”fastsittare” som svampdjur, mossdjur och sjöpungar. De lockar fram några av havets vackraste, långsammaste betesdjur: nakensnäckorna.

Dessa tropiskt skimrande existenser, med namn som större snigelkott, variabel havscitron och knottrig gurknuding, kommer närmare ytan om vårvintern. Framåt sommaren försvinner de neråt igen, till svalare betesmarker. En av de vanligaste nakensnäckorna som man kan fånga med håv från bryggor på västkusten är signalnudingen, som signalerar med sina starka färger att den smakar illa.

Havsborstmaskarna kommer upp från djupet

Om våren kan man få se mängder av havsborstmaskar simmandes vid ytan längs västkusten, skimrande i alla regnbågens färger. De tillbringar det mesta av sina liv på havsbotten.

Exempelvis rödbandstågmask lever på mer än 50 meters djup, så bästa chansen att se dem är nu när de kommer upp för att ”svärma”. Det innebär att de släpper bitar av sin egen svans, som simmar fritt omkring tills den möter en annan svansstump av motsatt kön och parar sig.