Ny seger för skogskamp
– Äntligen, efter nästan 40 år! Mats Karström överröstar vattenfallet i den gammelskogsklädda ravinen. En ny skog är skyddad, en av 60 på Sveaskogs marker.
Mats Karström i Larveskogen, ett av de nya naturreservaten.
I början av november firade Mats Karström och hans medhjälpare inom skogsgruppen Steget före ett nytt etappmål på väg mot slutmålet: 150 gammelskogar i Jokkmokks kommun långsiktigt skyddade som naturreservat eller naturvårdsavtal.
Många års kamp för att rädda skogar
Kampen för att rädda de värdefulla skogarna från avverkning har pågått ända sedan 1980-talet. För några år sedan lyckades man skydda den fem kvadratmil stora gammelskogen Jelka-Rimakåbbå och 33 mindre skogar på skogsbolaget SCA:s marker.
Nu får 60 av statliga Sveaskogs skogar långsiktigt skydd. 40 av dem har just fått klartecken.
– Extra skönt att Sveaskog faktiskt lämnar skogarna utan ersättning. Annars hade troligen några hundratals miljoner kronor av den krympande naturvårdspotten gått åt, säger Mats Karström.
26 rödlistade arter hittade
Vi står mitt i ett av de nya reservaten, Helvetesfallet sydost om Jokkmokk. Här har Görjeån ätit sig ned genom sedimenten och bildat en dramatisk ravin med brusande vattenfall och klippsidor kantade av urgamla granar och tallar.
Fenomenet kallas kursudal och är så ovanligt att det bara finns ett tiotal lika fina i hela Sverige, bland annat i nationalparken Muddus. Mats Karström upptäckte området redan för snart 40 år sedan.
– Egentligen är det ofattbart att ideell naturvård ska behöva leta rätt på och driva objekt som det här. Det borde ha varit skyddat för länge sedan.
Vid inventeringen hittades 26 rödlistade arter. Vi ser bland annat rödlistad trådbrosklav, som ska finnas på ett 50-tal granar. På klipporna har skogen stått orörd sedan istiden och den höga luftfuktigheten skapar en drömmiljö för lavar och mossor.
Trådbrosklav visar på lång trädkontinuitet.
En kombination av piska och morot
Minus i kanten är att en skogsbilväg drogs nära ravinen och att skog höggs mellan branten och vägen, mot överenskommelsen.
– Det kändes hårt, säger Mats som ändå kunde använda övertrampet i det långa förhandlingsspelet.
Någon mil bort lyckades han lägga till en ”bonusskog” på 42 hektar som nu blir naturreservatet Larveskogen.
– Det gick tack vare att personerna på Sveaskog är bra att ha att göra med.
Piska och morot har hela tiden varit framgångsreceptet. Skogsbolag som gör något bra ska få höra det och det är viktigt med ärlighet även i tuffa förhandlingar, tycker han.
– Jag känner mig trygg med att alla skogar vi jobbat för har väldigt höga naturvärden.
Siktet inställt på 150 räddade skogar
Både tjäder- och orrtuppar flaxar upp framför bilen när vi fortsätter mot Larveskogen. Vid en liten tjärn i reservatet brukar salskraken häcka. Mats hittar snart signalarten dropptaggsvamp och flera vackert färgade rödskiviga kanelspindlingar trots att det är ett dåligt svampår.
På en skrovlig stam växer den rödlistade lilla svampen gammelgransskål som visar på lång trädkontinuitet. Mats har själv gett den dess svenska namn.
Härifrån är det nära till fjällurskogen Luottåive, den första skog som Steget före lyckades få skyddad 1987. Kanske kan slutmålet 150 skogar firas före 40-årsjubileet nästa år?
