Sverker Olofsson hade laddat upp med en mängd frågor om konsumentpolitiken. Partiernas första namn fanns mangrant på plats. Tittarna var inbjudna till EUs högborg för att få se politiken sättas på plats. Det var dukat för spänning. Men det blev mest en gäspning. EU-politikerna som ställde upp i den TV-sända debatten nyligen var oengagerade. De visade tydligt att de hellre ville prata om klimat- och miljöfrågor, men debatten styrdes istället in på frågor om innehållstexternas storlek på livsmedelsförpackningar och om näringsinnehåll skulle deklareras per 100 gram eller per portion.

Bilden av EU åkte nästan tillbaks till tiden då den handlade om böjda gurkor eller jordgubbars storlek.

Trist.

För EU är en mycket viktig arena, inte minst för miljöpolitiken. Det är just för miljönyttans skull som Naturskyddsföreningen har granskat parlamentarikernas miljöpolitiska agerande. Undersökningen visar att vissa agerat kraftfullt för miljön: Carl Schlyter (MP), Åsa Westlund (S), Anders Wijkman (KD), Jens Holm (V) och Lena Ek (C). Dessa fem får det högsta betyget i vår granskning av de 19 EU-politikerna som suttit i parlamentet sedan 2004.

Schlyter, Westlund och Ek ställer upp för en ny femårsperiod.

En politiker som svenska väljare skickar till Bryssel hamnar snart i en politisk grupp där hans (eller hennes) parti hör hemma. Det handlar då främst om att påverka den och att skaffa sig en ställning i en aktuell fråga. I EU kan en individ med en stark drivkraft i en fråga åstadkomma mycket. Anders Wijkman har verkat i den konservativa gruppen som varit klart oengagerad i miljöfrågor, men Wijkman har förändrat flera miljöbeslut till det bättre, tack vare skickligt eget agerande.

Åsa Westlund har fått den socialdemokratiska gruppen att i många frågor agera bättre för miljön än vad den annars skulle ha gjort.

EU-valet är därför närmast ett personval.

Carl Schlyter, som röstat klart bäst för miljön, har dessutom lyft och drivit flera viktiga frågor i mål.

Naturskyddsföreningen har också presenterat tolv tunga miljökrav för de politiker som ställer upp den 7 juni. Av dem som har chans att komma in i EU-parlamentet får två politiker full pott: Eva-Britt Svensson (V) och Lena Ek (C). Carl Schlyter och Isabella Lövin (båda MP) är nästan där och Marita Ulvskog och Åsa Westlund (S) kommer också tätt därefter.

När vi sedan frågat de första namnen i varje parti vilken EU-fråga som nu är viktigast svarar alla att det är klimatfrågan. Alla utom Marit Paulsen (FP). Hon tror tyvärr, liksom hennes parti, att kärnkraften ska lösa klimatfrågan. Paulsen verkar inte vara riktigt uppdaterad. Hon har också missuppfattat de många vinsterna med ekologisk produktion och farit ut i en uppenbart helt osaklig kampanj.

Kristdemokraterna har ett lovande förstanamn, Ella Bohlin.

Svagast i EUs miljöpolitik är tveklöst moderaterna. De har tillsammans med junilistan röstat klart sämst i miljöfrågor i parlamentet den gångna mandatperioden. Och de verkar inte vilja så mycket kommande år heller. Några nya moderater finns knappast i EU-politiken. Det luktar gammalt, oavsett kandidaternas ålder.

Vid förra EU-valet var klimatfrågan knappast alls med på dagordningen. Nu kommer den på första plats, i varje fall i Sverige. För en miljöengagerad person är alltså detta val oerhört viktigt. Klimatfrågan, tillsammans med en annan stor fråga – ekonomin – har nu alla chanser att legitimera EU hos fler väljare. Att Sverige nu blir ordförandeland gör också sitt till.

Rösta den 7 juni. Då kan du slå ett slag för en bättre miljö. Parlamentet har stor makt och röster på de miljöengagerade politiker som finns i de flesta partier – över blockgränserna – kan direkt stärka skyddet för vår hälsa och natur.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.