Se skönheten

Viljan att beröra och att visa den kvarvarande skönheten på vår sargade planet är drivkraften för Mattias Klum i hans tålamodsprövande väntan på den perfekta naturbilden.

Skribent Anders Friström

Mattias Klum kan mitt i livet redan se tillbaka på 30 år som naturfotograf. Han började professionellt som sjuttonåring.

 

– Det har varit en otroligt rolig resa, framförallt att få jobba ihop med så många människor. Först och främst med min hustru Monika, men även med forskare, redaktörer och mina assistenter.

Mattias började som stillbildsfotograf, men är sedan 25 år tillbaka i hög grad också filmare. Hans senaste projekt är en film om några av världens mest orörda korallrev i norra Moçambique och en ny stor film om Östersjön.

– Det blir ju lite bökigare med film, fler människor inblandade och det krävs mycket mer grejor. Vi hade med oss ett ton filmutrustning till Moçambique nu senast.

 

SEDAN MÅNGA ÅR är Mattias en av fotograferna i National Geographics världsomspännande team. Han har arbetat i många länder världen över.

– Fördelen är att jag kan ta tillräckligt god tid på mig för uppdragen och att jag får tillgång till de resurser som jag behöver för att ta bilderna. Tidningens olika utgåvor har mellan 30 och 50 miljoner läsare världen över, så jag når verkligen ut med mina bildreportage och kan förhoppningsvis också beröra många.

Naturligtvis var det nervöst i början. Mattias berättar om den allra första sändningen av filmrullar till National Geographic direkt från regnskogen på Borneo. Redaktörens lakoniska reaktion på bilderna var ”Borneo är ett stort ställe – kanske ska du inte försöka få med allt i en enda bild”.

– Det jag kanske främst av allt vill med mina bilder och filmer är nog inget mindre än att förmedla den återstående skönheten på planeten, den som är en förutsättning för vår överlevnad. Bildmediet är ett bra verktyg för att beröra och engagera människor för en förändring.

Mattias Klum har tillsammans med vännen och miljöforskaren Johan Rockström skrivit boken Vår tid på Jorden – välfärd inom planetens hållbara gränser. Till FNs klimatmöte i New York i höstas gjorde han en film om sot. Det är inte bara det vackra som avporträtteras, även i hög grad miljöförstöringen. Mattias har också försökt skapa engagemang genom de tusentals föredrag han hållit.

– Tiden rinner ut för det vackra på jorden, jag vill att mina barn också ska ha en chans att uppleva regnskog, ett korallrev eller mötet med ett lejon på savannen.

 

MÅNGA AV MATTIAS bilder har krävt veckor av väntan för att vara där i den avgörande sekund när djuret visar sig.

– Jag har nog stort tålamod att vänta på rätt ögonblick, men sämre tålamod med mig själv och mina egna misstag. Att ta bra bilder handlar om respekt och ödmjukhet inför djuren, och om ”stubbtricket”, det vill säga att sitta alldeles still så länge att djuren slappnar av och får något slags förtroende för mig.

 

SAMMANLAGT har Mattias Klum tillbringat tre och ett halvt år på Borneo.

– Jag lärde mig mycket av en penan som heter Tebaran. När jag filmade ”Tebarans testamentet”, var hans vittnesbörd om skogskövlingen på Borneo så oerhört stark. Vi behöver lyssna till och ta tillvara på urfolkens kunskap om naturen. Utrotningen av arter går hand i hand med en smärtsam massutrotning av kulturer, språk och en djup kunskap om naturen.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i