RIKSKONFERENSEN ÄR Naturskyddsföreningens samling för aktiva att vässa sina argument inför de kommande åren. I år hade evenemanget fått rubriken Uppdrag – rädda planeten, klimathotet stod med andra ord skrivet i eldskrift. Trots frågans tyngd andades ändå dagarna i Luleås vackra kulturhus optimism och en slags rakryggad glädje. Kanske handlar det om insikten att uppgivenhet är en omöjlig hållning för den som ser framåt. Inget är så allvarligt att man inte kan skratta ibland.

ORDFÖRANDE MIKAEL Karlsson var i sitt inledningsanförande mån om att lyfta fram att miljökampen också ska vara lustfylld. Sedan gick han över till att kritisera regeringen, bland annat för att den sänkt anslagen till folkrörelser och övergivit den gröna skatteväxlingen. Han hävdade också att politiker både nu och tidigare överskattat kostnaderna för miljöpolitiken och underskattat vinsterna.

Generalsekreterare Svante Axelsson talade om Naturskyddsföreningens roll som lots i miljöpolitiken.

– Väckelsefasen är klar, många har nästan fått för mycket, nu behövs mer politik, jag ser en våg av politiklängtan komma.

Generalsekreteraren fyllde på med flera talande bilder och gott humör. I en passus talade han om att ”den som varit sjuk älskar medicin” och syftade väl då på miljöförstörande samhällen och företag.

Miljöminister Andreas Carlgren kom laddad efter sitt möte med många av världens miljöministrar i Abisko. Han talade med inlevelse och spontanitet och nog fick man känslan av att han nu kommit in i matchen på allvar.

Han berättade att han som ung hade läst alldeles för många dystra skrifter om miljön.

– Det var synd att jag lade min ungdom på sådant, men det lärde mig ändå att sikta på lösningarna i stället för problemen.

Miljöministern lovordade Naturskyddsföreningens arbete men kunde för den skull inte skriva under på alla våra krav. Det gäller bland annat reservatsskydd av skogen.

– Pengarna räcker inte. Vi ska i stället titta på hur de gör i Finland där man upprättar avtal med markägarna. Jag tror att vi kan få mer skydd och mindre konflikt för varje krona om vi satsar på sådana lösningar.

Ministern luftade sin vision om att vi så småningom ska kunna skymta det fossilfria samhället.

– Sverige skulle kunna bli det första land som når det målet. Vägen dit går via högekologi och tillväxt.

Puritanismen ville han varna för:

– Se flyget. Det ger svår miljöbelastning, men att resa och möta nytt ger också utveckling. Flygets framtid handlar om att hitta nya bränslen. Men

i värsta fall kan det visa sig att vi måste minska vårt flygande. I så fall ska vi se det som en uppoffring, inte en förebild.

ANDREAS CARLGREN uppmanade också Naturskyddsföreningen att uppträda mer på den internationella arenan.

Efter inledningen blev det så dags för seminarier där deltagarna skulle träna på arbetsmetoder. Sveriges Natur rörde sig bland seminarierna och hade bland andra med sig frågan: Vad tror du har hänt inom miljöområdet inom fem år?

Jens Råberg, aktiv i kretsen i Lindesberg är mest engagerad på kemikalie¬området.

– När jag gick ut gymnasiet 1989 pratade man mycket om ftalater. Det gör vi fortfarande. Jag är rädd att man kommer att tala om sådant som varit på tapeten länge också om fem år. På kemikalieområdet går det långsamt. Växthuseffekten kommer förstås att vara allra hetast.

Torgny Forsman från Lycksele berättar om en från Tyskland nyinflyttad medlem som tycker att krismedvetandet i klimatfrågan är lågt i Sverige.

– I Tyskland vet man mycket mer om klimatet och medierna där skriver mer om svensk natur än vad vi själva gör. Vi har nog inte nått ut så bra ändå. Byggandet, transporterna och maten ser jag som de stora framtidsfrågorna

Catharina Lihnell Järnhester från Döderhultksretsen hoppas framför allt på en bättre kollektivtrafik på landet.

– Sen hoppas jag att den nya vattenmyndigheten får vassa klor.

Sarah Goyens, en av dem som ingår i föreningens traineeprogram, menar att maten, bioenergin – jordbruksfrågorna – kommer att stå högre på den globala agendan. Hon tycker att Naturskyddsföreningen ska satsa på breda samarbeten, som det som redan finns med LRF och kyrkan.

BERT RYDHAGEN, kretsordförande i Ystad, tycker sig se tecken på en allmän förändring.

– Jag anar en viss panik i näringslivs¬kretsar som Timbro, kanske har de börjat förstå att de måste vara med på en omställning. Jag tror på ett omtänkande i transportsektorn. I Ystad pågår exempelvis en strid om hamnen ska byggas ut för mer lastbilstrafik. Vi borde ställa om till järnväg.

Brita Broberg, aktiv i Mullsjö tror att miljöbränslena kommit stort om fem år.

– Det kommer att vara status att ha miljöbil. Och med fler ekonomiska styrmedel kommer bollen då att vara rejält i rullning. Och det är lovande att de unga är intresserade, både av miljöfrågorna och att vara ute i naturen och njuta.

– Sedan måste vi bli tydliga med klimatbudskapen när det gäller mat. Ge positiva alternativ och inte pekpinnar.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.