Annons
Dags att spräcka sopmyten

Dags att spräcka sopmyten

Myter är ofta lika seglivade som miljögifter. Som den om att vi sorterar helt i onödan, "allt blandas ändå på samma sopberg".

Skribent Joachim Stokstad

”Porslin, sten och keramik är inte glas!”
Att sortera glas, metall, papper, hårdplast, batterier, papper och kartong är normalt ganska enkelt: Var sak i sin container eller igloo. Men vad gör man när olivoljeflaskan har ett plastmunstycke? Juiceförpackningen innehåller ju även aluminium, mjölkförpackningen plast. Hur mycket orent avfall tål återvinningssystemet?

– Ju renare sorterat, desto bättre kvalitet på råvaran, säger Bo Audelius på Renhållningsverksföreningen. Men problemet ska inte överdrivas.

– Och majoriteten av konsumenterna är väldigt duktiga sorterare, medan kanske inte 20 procent är så noga, till exempel lägger tidningarna i en plastkasse direkt i pappersåtervinningen.

Generellt kan man säga att pappersåtervinningen tål en del plast och metall (från gem, häftning etcetera), även om kvaliteten försämras och kräver extra sortering. Metall- och glasåtervinningen störs inte av till exempel pappersetiketter och matrester eftersom materialet smälts ned. Glasinsamlingen är däremot extremt känslig för porslin, sten och keramik – det ska aldrig läggas i glasigloon.

– Det är ett av våra största problem. Det är lite förvånande att så många har så svårt att skilja på glas och porslin.

Och en grön eller brun flaska i igloon för ofärgat glas gör faktiskt att det inte går att använda för framställning av nytt ofärgat glas.

Var går gränsen mellan hård och mjuk plast?
– Allting som känns styvare än en plastpåse är hårdplast.

Den halvdiskade metallformen från fiskgratängen då – är den verkligen intressant?
– Jo, aluminium har en särställning eftersom det betingar ett högt värde.

En cd-skiva? Den innehåller ju både plast och metall.

– Den är ingen förpackning och omfattas inte av producentansvaret. Precis som den trasiga trädgårdsmöbeln i plast.

Bo Audelius efterlyser ett visst ”konsumentansvar”: att vi besöker återvinningscentralen kanske två gånger om året – framför allt med farligt avfall och elektriska prylar.
– Återvinning är bra för miljön, men det i särklass viktigaste är att vi samlar in elektronik och farlig avfall.

”Varför sortera, när allt ändå blandas?”
Myter är ofta lika seglivade som miljögifter. Som den om att vi sorterar helt i onödan; ”allt blandas ändå på samma sopberg”. Man hör den fortfarande ofta, även från folk som borde veta.
– Den har troligen uppstått när folk har sett fordon tömma fler behållare på samma flak, säger Bo Audelius på Renhållningsverksföreningen.
– Vi har flerfackssystem på flaken och i sopbilarna, så att materialen inte blandas, men det ser ju inte gemene man. Det är synd att det är så svårt att utrota sådana myter.

Däremot är det så att allt som återvinns inte går att återvinna. Pappersfibrer slits exempelvis, och en mindre del av det som samlas in bränner man i stället för utvinning av energi.

Naturvårdsverket konstaterar också i en rapport att den som sorterar ut mjukplast gör ett onödigt jobb, eftersom mjukplast inte går att återvinna och därför bränns. ”Detta är ett dilemma för allmänhetens tilltro till återvinningssystemet”.
– Men om kommunen deponerar det osorterade avfallet, så är det ju bättre att mjukplasten sorteras ut och bränns, kommenterar Bo Audelius.

En annan i sammanhanget svårutrotad myt är att personliga ansträngningar för att minska slitaget på miljön är onödiga, eftersom ”naturen är så sinnrikt konstruerad att den med tiden ändå ställer allt till rätta”.

Claes Bernes vid Naturvårdsverket konstaterar i sin bok Läker tiden alla sår? att naturen kan reparera sig – men det handlar ofta om extremt lång tid.
– I vissa avseenden är inställningen att naturen själv ordnar allt till det bästa en myt. Utrotade arter går aldrig att få igen, icke förnyelsebara energikällor återskapas inte, berggrund repareras inte.
– Naturen kan läka ett antal typer av miljöingrepp – men det handlar ofta om årtusenden.

Klimatet är ett exempel på det. Försurade sjöar och marker kan behöva sekler för att bli helt bra. Oljeutsläpp till sjöss läker däremot snabbt.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Joachim Stokstad
Artikeln publicerades i