Bränslesnål semesterluff

Bränslesnål semesterluff

HEMMA * Visst är det skönt att resa på semester. Men med bilen och flyget bidrar vi till klimatförändringen. Familjen Rapp testade
ett miljövänligare alternativ:
tågluff med cykelkärra i bagaget.

LJUMMA VINDAR, KORTBYXOR, kvällssol och måsskri. Det hinner inte gå många timmar förrän semesterkänslan infinner sig. Våra fyra pojkar i åldrarna fem, sju, tretton och femton njuter av att vara uppe på färjans däck. Under tre veckor ska vi nu uppleva en för oss okänd del av världen. Alla är på gott humör under den fortsatta kvällsresan – utom minstingen Alfred. Inte så lätt att vara liten när klockan är mycket.

Familjen får en egen liggvagnskupé från Hamburg till Paris. Mysigt att sova så här och efter en god sömn rullar vi in i miljonstaden Paris på morgonen. Vi hinner smaka lite på huvudstaden innan vi sex timmar senare stiger på tåget till Rennes och når målet för vår resa, nämligen Bretagne.

För första gången packar vi nu upp vår ihopfällbara cykelkärra och den blir perfekt för två tunga ryggsäckar, några kassar med mat och en av småpojkarna (de turas om att sitta i den). Trots sammanlagt uppemot 50 kilo i kärran går det förvånansvärt lätt att dra den när vi går på gatorna. Efter inkvartering på ett vandrarhem och en uppfriskande dusch går vi ut för att se vad Rennes har att erbjuda denna sköna kväll. Vi har tur då det visar sig att det pågår en musikfestival i staden. Överallt fullt med folk och från varje gata ljuder det av olika musikstilar. I cykelkärran sitter minstingarna och möts av idel leenden då vi drar ekipaget efter oss. När vi återvänder till vandrarhemmet hör vi rödhake, bofink och koltrast som extra stämmor i festivalmusiken.

Resan fortsätter till den medeltida staden Dinan. Trötta efter tre kilometers vandring – som hade varit betydligt tuffare om vi inte hade haft cykelkärran – kommer vi fram till ett charmigt vandrarhem, omgivet av lummiga raviner. Intill rinner en liten bäck och det dröjer inte länge förrän vi får se ett par forsärlor, vippandes med sina långa stjärtar. Barnen leker snart både vid och i bäcken. Äldste sonen väljer dock att gå en egen runda i väntan på att vandrarhemmet ska öppna. Är man stor så är man ?

VI VANDRAR IN TILL STADEN IGEN och blir förälskade i de branta gränderna, kullerstenarna, korsvirkeshusen, fönsterluckorna och blomsterarrangemangen. Utsikten från den mäktiga ringmuren är bedårande. Nedanför oss ser vi floden La Ranche ringla. Likt alla andra floder här i närheten av Atlanten är den starkt påverkad av tidvattnet.

En dag åker vi med lätt packning tåg till Saint Malo vid kusten. Det är hett men inte lika hett som under de värsta sommardagarna 2003 då omkring 14 000 fransmän dog. Denna händelse, jämte tecken på annalkande ökenutbredning i södra Europa och snabbt smältande glaciärer i Alperna, visar att inte heller Frankrike undgår klimatspöket. Barnen vill ha glass när vi kommer fram. En sak är säker: Familjers glassutgifter kommer framöver att stiga i takt med medeltemperaturökningen!

Vi kunde ha tagit den egna bilen till Frankrike. Eller valt att flyga hit och hyra bil. Men vi vill i möjligaste mån försöka att kombinera semesterupplevelser med miljövänligare färdsätt. Nuförtiden utgör semesterutsläppen en icke ringa del av de totala utsläppen från hushåll. Visst finns det minustecken med tågluffandet: väntetider, ganska höga kostnader (eller är det kanske så att egen bil och flyg är för billigt ur miljösynvinkel?) och man når inte alla platser. På plussidan en aktivare semester med mycket motion, vandringar som skapar nya upplevelser, behagligt och tryggt resande, och en tillfredsställande känsla av att bespara vår planet åtskilliga kilo fossil koldioxid.

Innan tåget återvänder till Dinan hinner vi gå tillbaka till ringmuren i Saint Malo och blicka ut över stranden och havet. Vi häpnar. En stor del av stranden är borta! Liksom den u-formade bassängen och en del av hopptornet. Man imponeras över vår lilla månes krafter!

Vandrarhem är spännande mötesplatser, det får inte minst våra pojkar erfara. Utan att kunna någon franska och utan att vi vet ordet av har de en kväll samlat ihop några av gästerna som följer med dem ned till den fina sandstranden knappt en kilometer bort. Ljudet från Atlantens bränningar blandas med jubel då endera laget gör mål. Ingen orkar tvätta de smutsiga fötterna när de sent kommer tillbaka. Fotbollsspelarna somnar som stockar i sina resepåslakan.

Efter en stadig frukost med nybakade baguetter står vi resklara vid järnvägsstationen med ryggsäckar, kassar och en ihopfälld cykelkärra. En ny spännande dag i Bretagne väntar.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Rapp
Artikeln publicerades i