Gruvbolaget Goldsky Resources köpte nyligen guldfyndigheten vid naturreservatet Långsele, i Barsele, utanför Storuman för 20 miljoner dollar.
Stora delar av norra Sverige är bokat för gruvnäringen
När Sveriges Natur går igenom undersökningstillstånd för prospektering av naturresurser i Norrbotten och Västerbotten visar det sig att 25–30 procent av länen berörs. Länsstyrelserna larmar nu för vilka konsekvenser det kan få för skyddet av naturen.
I stora delar av Sverige ska det inte skapas nya naturreservat. Gruvbranschens intressen är viktigare.
Det är den linje som Sveriges geologiska undersökning (SGU), med stor tydlighet, driver sedan ett par år tillbaka. Och det handlar inte bara om områden där det bedrivs, eller har bedrivits prospektering (sökande efter mineral), utan också om områden som SGU tror kan bli intressanta för gruvbranschen i framtiden.
Hetaste platsen för guld ligger i Barsele
På 1990-talet upptäcktes det som kallas Guldlinjen i Västerbotten. I ett stråk genom inlandet upp mot fjällvärlden fanns en rad guldfyndigheter av varierande storlek.
Den just nu hetaste platsen för guld ligger i närheten av byn Barsele, strax öster om Storuman. Fyndigheten som ligger utanför samhället köptes nyligen av företaget Goldsky Resources för 20 miljoner dollar, en större aktiepost och några procent av den framtida vinsten. Med en så stor ekonomisk insats kommer företaget att satsa hårt på att gå vidare mot starten av en gruva.
– Jag har bott här i tio år och redan när jag flyttade hit höll de på att borra för fullt i den här fyndigheten. De har hållit på i tio, femton år nu utan att det har blivit en gruva, säger Barelsebon Linus Rådbring.
Han tillägger att vattnet kan vara ett problem för en gruva.
– Skirträsket som ligger nära den planerade gruvan är en klar och fin kallvattensjö. Jag brukar fiska där.
Jag har varit i Blaiken där gruvan gick i konkurs och det inte fanns pengar för att städa upp. Det får inte hända igen
Städning av miljögifter pågår än
Lars Liljeström jobbar vid kyrkogårdförvaltningen i grannbyn Stensele. Han har en mer positiv syn på gruvplanerna som jan tror skulle kunna skapa en del arbetstillfällen.
– Men i så fall är det viktigt att det inte är ett bolag som bara är ute efter att göra snabba klipp och inte betalar för att återställa området. Jag har varit i Blaiken där gruvan gick i konkurs och det inte fanns pengar för att städa upp. Det får inte hända igen, säger Lars Liljeström.
Blaikengruvan ligger norr om Storuman. Verksamheten där lades ner för drygt 20 år sedan, men arbetet för att städa upp alla miljögifter som släpptes ut pågår fortfarande.
Område med höga naturvärden
I området kring Barsele och längs hela Guldlinjen finns också ett stort antal områden med värdefull natur. Konflikten mellan skyddet av natur och planer på att utvinna guldfyndigheterna är tydlig.
I närheten av guldfyndigheten i Barsele växer höga, månghundraåriga tallar på Långselberget och i den mäktiga branten i sydligt läge har en rad ovanliga lavar hittats. Naturvärdena är höga, men när Länsstyrelsen i Västerbotten ville bilda ett naturreservat sa de dåvarande ägarna till Barselefyndigheten, gruvbolaget Angico Eagle nej.
Gruvbolag ville stoppa naturreservat
Gruvbolaget ansåg att ett reservat skulle störa den planerade gruvverksamheten. Som alternativ yrkade bolaget på att prospektering skulle vara tillåten i reservatet och att ”nödvändiga åtgärder i samband med mineralutvinning” skulle tillåtas.
Agnico Eagle fick stöd från SGU som ”avstyrkte” bildandet av reservatet. Det ordvalet är starkare än att myndigheten ”avråder” från bildande av ett reservat.
Slutresultatet blev att reservatet bildades, men med de undantag som bolaget ville ha. Ett stråk som skär rakt genom reservatet får användas till infrastruktur kopplad till en eventuell gruva.
Flyg som samlar in gravimetri och magnetisk data inför eventuell fortsatt prospektering.
Myndighet på offensiv för mineralintressen
SGU:s ställningstagande i det här fallet är en del i en mer offensiv hållning från myndigheten när naturskydd ställs mot mineralintressen. SGU:s yttrande gällde inte bara Långselberget utan 24 andra naturreservat i Sorsele och Storumans kommuner.
– Bakgrunden är att vi hade ganska många ärenden där reservaten låg i områden där det förekom prospektering. Vi har väl även tidigare ibland prickat ett undersökningstillstånd när vi bildat naturreservat, men nu var det ganska många sådana fall. Då reagerade SGU och branschorganisationen Svemin, säger Björn Jonsson, chef för Naturvårdsenheten vid Länsstyrelsen i Västerbotten.
Han säger och att när länsstyrelsen träffade SGU bad man myndigheten att ta det lugnt:
– Vi kommer inte att stoppa alla undersökningar som bolagen planerar. Men vi har inte tänkt att stoppa reservatsbildningar för att det finns ett undersökningstillstånd i området. Det skulle vara helt befängt.
Motarbetar aktivt naturreservat
Hos länsstyrelserna i såväl Västerbotten som Norrbotten har man fått intrycket att SGU på senare mer aktivt går emot bildande av naturreservat.
– Vi upplever att vi oftare nu än tidigare får yttranden från SGU där de avstyrker reservatsbildning. Vi har dock inte gjort någon strukturerad genomgång av SGU:s yttranden bakåt i tiden, så det är svårt att avgöra om det är en faktisk förändring, säger Åsa Hedlund vid Länsstyrelsen i Norrbotten.
– SGU har alltid tyckt att det är ett problem när det bildas naturreservat där det finns undersökningstillstånd. Men nu går man ut mycket tydligare och säger ”håll käften” till länsstyrelserna, säger Björn Jonsson.
Anser att naturreservat kan vara problematiska
Det som också tyder på en hårdare attityd mot naturreservat från SGU är en debattartikel som myndighetens generaldirektör Anette Madsen skrev i tidningen Dagens Industri förra året. Hon skrev bland annat att “det tilltagande bildandet av nya naturreservat och utpekandet av riksintressen för olika natur- och kulturvärden gör det allt svårare, nästintill omöjligt, att tillvarata Sveriges rika mineraltillgångar.”
– Vi har blivit tydligare med vad vi tycker. Sedan har jag svårt att uttala mig om vi har blivit hårdare. Vi har under de senaste åren jobbat på att tydligt skriva i våra remisser när ett naturreservat är problematiskt för vårt regeringsuppdrag, säger Peter Åkerhammar, utredare vid SGU som har skrivit många av yttrandena.
Ytor som omfattas av giltiga och förfallna undersökningstillstånd för mineral och metaller i Västerbotten och Norrbotten.
Stora ytor olämpliga för att skydd av natur enligt SGU
SGU anser att det är olämpligt att bilda naturreservat där det finns giltiga eller förfallna undersökningstillstånd. Sveriges Natur har räknat ihop den sammanlagda areal i Västerbotten och Norrbotten som berörs.
I Norrbotten berörs 25 procent av länets yta. I Västerbotten handlar det om 30 procent.
Dessutom har SGU också pekat på några större “områden av betydelse”, där hela området bedöms som potentiellt intressant för bolag som vill undersöka berggrunden. Delar av Skelleftefältet i Västerbotten är exempel på detta.
Värdefulla naturområden kan gå förlorade
Skulle länsstyrelserna anpassa sig till SGU:s uppfattning om vilka områden som bör undantas från reservatsbildningar skulle det få stora konsekvenser.
– Det skulle innebära att det nuvarande arbetet med reservatsbildning skulle avstanna. Det handlar om 40 till 50 objekt som helt eller delvis skulle försvinna från våra planer på reservatsbildningar. Vi skulle förlora värdefulla naturområden som dessutom är viktiga för besöksnäringen, samt jakt och fiske, säger Björn Jonsson.
– Minerarliseringarna och fyndigheterna är platsberoende. Det går inte att flytta på en gruva. Det finns ett stort antal gruvor i de norra delarna av Sverige. Potentialen att hitta nya gruvor är fortsatt stor i Västerbotten och Norrbotten. Huruvida det är en så stor yta som ska undantas från reservatsbildningar så handlar det alltid om en avvägning och vilka intressen som ska prioriteras – natur eller mineral. Det är inte upp till SGU att bestämma över det, menar Peter Åkerhammar.
Grundvattenfrågan kommer i andra hand
SGU har inte bara ansvar för frågor med anknytning till landets mineraltillgångar, myndigheten ansvarar också för grundvattenfrågor. Men detta tenderar att komma i andra hand, anser en expert på vattenfrågor.
– Min bedömning är att SGU väljer att prioritera mineralintresset före grundvattenintresset. Som jag ser det ligger detta i linje med regeringens anvisningar för SGU. För att ändra på sakernas tillstånd behöver regering och riksdag likställa grundvattenintresset med mineralintresset, säger Kenneth Persson, professor i vattenresurslära vid Lunds universitet.
Myndighet säger sig visst ta grundvattnet på allvar
Enligt Peter Åkerhammar tar SGU hänsyn till grundvattenfrågorna under processen med att starta gruvor, men att det kommer upp i ett senare skede av processen.
– Kommer vi så långt att ett företag söker tillstånd i mark- och miljödomstolen och vi ser att grundvattenförekomster kan påverkas av en gruvverksamhet är vi i högsta grad inblandade i den remissprocessen. Just nu är vi bland annat inblandade i tillståndsprocessen om Aitiks utökning och det nya miljötillståndet för LKAB:s verksamhet i Malmberget. Där försöker vi ha en helhetsbild av både mineral- och grundvattenfrågorna.
Ett aktuellt exempel på ett ärende där frågor om mineralintressen och grundvattensintressen ställs på sin spets är planerna på bildande av Sveriges 32:a nationalpark, i Bästeträsk på Gotland. I januari kunde Sveriges Natur avslöja att invigningen av parken stoppats för att SGU har argumenterat mot bildandet eftersom det också finns ett intresse av kalkbrytning i området.
Jag har bott här i tio år och redan när jag flyttade hit höll de på att borra för fullt i den här fyndigheten. De har hållit på i tio, femton år nu utan att det har blivit en gruva.
Motsägelsefulla EU-direktiv
De lokala konflikterna i Sverige överskuggas också av beslut på EU-nivå som drar åt olika håll. Till exempel har medlemsländerna kommit överens om en strategi om att 30 procent av ländernas land- och sötvattensytor ska skyddas mot exploatering fram till 2030.
EU-strategin är viktigt för att värna den biologiska mångfalden, säkra tillgången på dricksvatten och lagra kol. Samtidigt säger EU:s nya förordning om kritiska råmaterial (Critical Raw Materials Act) att produktionen av metaller och mineral ska öka kraftigt under de närmaste åren.
Svår gränsdragning mellan gruvor och naturvärden
Som Sveriges Natur rapporterat om tidigare arbetar länsstyrelserna nu aktivt med hur de ska hantera och bemöta överlappningen mellan värdefull natur och mineralintressen. Som vi redan sett kan detta komma att innebära undantag i reservatsföreskrifterna för prospektering och gruvverksamhet.
Men var gränserna går kan vara svårt att tyda. I en mejlväxling mellan Länsstyrelsen i Norrbotten och företaget Zamin Painirova AB som har undersökningstillstånd i det planerade naturreservatet Painirova, frågar länsstyrelsen ”skulle det vara möjligt att undvika dagbrott?”. Bolagets svar är nej.
– Det är fortfarande oklart vad vi kommer landa i, säger Åsa Hedlund till Sveriges Natur.
Länsstyrelsen tar det från fall till fall
Länsstyrelsen i Västerbotten tycker sig ha hittat en rimlig modell för att hantera konflikterna mellan skyddet av natur och mineralintressen. På samma sätt som vid Långselberget går det från fall till fall att undersöka möjligheterna till överenskommelser.
– Undantag från reservatsbestämmelserna ska förstås bara göras när det finns tydliga skäl och den yta som berörs ska vara liten och tydligt avgränsad. Vi får inte skapa en bild av att exploatering är möjlig i ett naturreservat. Jag skulle önska att vi framöver kan ha den typ av dialoger vi haft med bolagen även med SGU, säger Björn Jonsson.
