Skulle förändra laxodling för alltid

Mitt i skogen, strax utanför Säffle, ligger en grushög som täcker en yta stor som åtta fotbollsplaner. Träden avverkades 2021 för att göra plats för Sveriges första storskaliga landbaserade laxodling.

Företaget bakom projektet, Re:ocean, kallar det för ”hav på land” och säger att man år 2026 ska kunna leverera var femte lax som äts i Sverige. Sommaren 2025 syns dock bara några personer som rastar sina hundar i området. Växter har börjat tränga sig upp genom gruset.

Förseningen är svår att förklara. Efterfrågan på deras lax är hög, Re:ocean har tecknat avtal med stora distributörer och projektet har stöd från såväl flera livsmedelskedjor som Europeiska investeringsbanken.

En historisk återblick kan ge en ledtråd. Två av Re:oceans toppchefer var tidigare del av ett liknande projekt i Danmark, ett projekt som slutade med föroreningar, döda fiskar, miljöbrott och slutligen eldsvåda.

Företag dolde utsläpp från fiskodling

Hvide Sande i västra Danmark är en liten stad som främst är känd för sina sanddyner, rederier och tyska turister. År 2011 hamnade staden i fokus när den blev hemvist för Atlantic Sapphire, Skandinaviens första storskaliga fiskodling på land.

Grundarna av företaget lovade stort och förklarade att de hade ”förändrat laxodlingen för alltid”. Liksom andra landbaserade fiskodlingar där vatten renas och återanvänds i slutna system (recirkulerande akvakultursystem, RAS) ville de eliminera problem med föroreningar, parasiter, sjukdomar och fiskar som flyr, vilket ofta drabbar traditionella odlingar med öppna nätburar.

Nio år senare stod det klart att systemet inte var så slutet. Atlantic Sapphire släppte då ut miljontals plastbiofilter, som används för att rena vatten, i den skyddade Ringkøbingfjorden.

Företaget larmade inte myndigheterna och skyllde sedan utsläppet på den mänskliga faktorn. Senare sa man att nätet i utloppsröret hade gått sönder när fjorden frös. 

Biofilter kvar på stranden fem år senare

– Det låg filter överallt här ute. Längs stranden. De måste ha förts med av vinden, längs Nordsjön, över hela fjorden. Vi hittade dem till och med när vi rengjorde rännorna dit måsarna hade fört dem. De städade upp så mycket som möjligt, kan man säga, men de hade inte en chans med allt som fanns i vattnet, säger Mikkel Fjord, fiskare i Hvide Sande, som fem år senare fortfarande kan hitta filter på stranden.

Dokument som Sveriges Natur tagit del av visar att utsläppen av biofilter inte var det enda miljöproblemet. Företaget hade vid upprepade tillfällen också brutit mot sina miljötillstånd och släppt ut betydligt mer fosfor och kväve än vad som är tillåtet enligt lag.

Under en enda dag 2020 släppte man ut 49 kilo fosfor. Det är nästan 50 gånger mer än den lagliga gränsen. 

Utsläpp av näringsämnen är ett välkänt problem i öppna nätkassar inom fiskodling. Det kan orsaka algblomning och syrebrist och i norska fjordar, där fiskodlingar är vanliga, har syrehalten sjunkit med 15 procent de senaste 30 åren, enligt den brittiska nyhetssajten Salmon Business.

När företaget försökte åtgärda läckaget genom att tillsätta järnklorid i vattnet läckte 250 liter av de frätande kemikalierna ut. De hamnade slutligen i fjorden och färgade havet rött. Under flera år kämpade Atlantic Sapphire också med att hålla sina fiskar vid liv.

I juli 2021 dog 100 000 laxar på en gång, troligen på grund av ”övermatning och ansamling av slam, vilket ledde till utsläpp av vätesulfidgas”, enligt en före detta anställd som Sveriges Natur talat med. 

Eldsvåda satte stopp för fiskodlingen

Paradoxalt nog genomgick Atlantic Sapphire samtidigt en certifieringsprocess för märkningen Aquaculture Stewardship Council’s Trout Standard (ASC), en ”certifiering av miljömässig hållbarhet och socialt ansvar”.  Men historien fick ett dramatiskt slut när anläggningen i september 2021 fattade eld och brann ner.

I samband med branden läckte järnklorid och släckvatten som innehöll evighetskemikalierna PFAS ut i fjorden. Några bevis för att branden eventuellt varit anlagd kunde inte läggas fram. Företaget fick motsvarande cirka 275 miljoner kronor i försäkringsersättning.

Företaget har fortfarande tillstånd att bedriva verksamhet i området, men när vi kommer dit våren 2025 finns där bara en övergiven anläggning. Rör, tankar, tomma fiskfodersäckar och högar med biofilter ligger utspridda.

I stället för att återuppta den danska odlingen har Atlantic Sapphire valt att fokusera på sin anläggning i Miami, i USA. I år meddelade bolaget att man planerar att hyra ut marken i Danmark till en ny landbaserad fiskodling, Maiken Foods.

Företagets två tidigare högsta chefer Ole Spicker och Tanja Sørensen är i dag produktions- respektive hållbarhetschef på Re:ocean i Säffle. Vi har utan framgång sökt Atlantic Sapphire för en kommentar kring händelserna i Danmark.

Europeiska investeringsbanken har investerat 530 miljoner kronor i Re:Ocean, men bolaget säger sig fortfarande behöva sammanlagt 3 miljarder kronor för att kunna börja bygga. Bristen på kapital kan bero på att det inom branschen finns en viss tveksamhet kring den teknik Re:ocean försöker sälja in.

Massdöd av fisk ett stort problem

I augusti 2025 presenterade den norska tankesmedjan Akvaplan Niva en studie av 21 norska landbaserade fiskodlingar som tog upp massdöd som en stor utmaning. Enligt studien finns flera saker som kan gå fel.

Syre måste kontinuerligt tillföras vattnet för att fiskarna ska kunna andas, och om partiklar från foder och avföring ansamlas kan giftigt svavelväte bildas. Strömavbrott som stoppar vattencirkulationen kan snabbt leda till att fiskarna dör.

I många av de fall av massdöd som studien tittat på kunde ingen fast orsak fastställas. Inom branschen skämtas det ibland om att ”laxar är prinsessor”.

Det betyder inte att det är omöjligt att bedriva framgångsrik storskalig fiskodling på land. Enligt sajen The Fish Site har företaget Danish Salmon lyckats gå med vinst två år i rad, men The Fish Site skriver också att detta är en sällsynt bedrift i en bransch som sajten anser ”i stort sett har misslyckats med att leva upp till förväntningarna”. 

Många miljoner i bidrag till fiskföretagen

Den svenska staten är dock ivrig att satsa på tekniken. Jordbruksverket, som fördelar EU:s fond för hav, fiske och vattenbruk, ger miljoner i bidrag till företag som bedriver landbaserad fiskodling.

För perioden 2021–2027 fick den svenska branschorganisation för landbaserad fiskodling, Recirkfisk, 12 miljoner kronor i bidrag.  Företaget Scandinavian Aquasystems som äger Gårdsfisk fick 41 miljoner kronor i bidrag och Smögenlax fick närmare 105 miljoner.

Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) är särskilt intresserad av att branschen expanderar. Han har arbetat för att undanröja lagliga hinder för fiskodlingar, som möjlighet till tillstånd. Regeringen har också gjort undantag för fiskodling i strandskyddet.

Anläggningar som tidigare inte har fått tillstånd godkänns nu, som till exempel Smögenlax. Då hade bolaget nekats tillstånd i tio år på grund av väntade näringsutsläpp i havet.

Naturskyddsföreningen är en av förespråkarna

Peter Kullgren ser landbaserade fiskodlingar som lösning på livsmedelssäkerhet och krisberedskap, och bland annat Europeiska investeringsbanken ser dem som en klimatlösning. Flera civilsamhällesorganisationer, som Naturskyddsföreningen, förespråkar landbaserade anläggningar som ett mer hållbart alternativ än havsbaserad odling.

Förespråkarna säger att landbaserade system kan kontrollera sitt avloppsvatten, undvika att sprida sjukdomar till vilda fiskbestånd och undvika att fiskar rymmer. De påstås även behöva mindre bekämpningsmedel och antibiotika än annan typ av fiskodling.

De som arbetar nära fiskodlingarna säger att det inte alltid är så svartvitt. En av dem är Markus Langeland som är forskare vid det statliga svenska forskningsinstitutet Rise och har studerat hållbarheten inom vattenbruket i mer än tio år.

– Alla system har sina för- och nackdelar. Att ett system är landbaserat betyder inte automatiskt att det är mer hållbart. I vissa avseenden är det så, men i andra inte. Nackdelarna är att de kräver mycket mer energi och infrastruktur, säger han.

Lax på land slukar resurser

Enligt den statliga norska fonden för finansiering av forskning kring fiske och havsnäringar, FHF, skulle en flytt av all laxodling till land innebära en elanvändning på 7,8 TWh per år. Det är ungefär 6 procent av Norges totala energiförbrukning.

Enbart Re:oceans planerade anläggning i Säffle skulle förbruka minst 65 GWh per år, vilket är ungefär lika mycket som ett stort datalagringscenter. Bolaget skulle också förbruka cirka en halv miljard liter vatten per år. Det är lika mycket som 9 000 svenskar använder.

– Å andra sidan har man färre problem med rymlingar och man kan kontrollera avloppsvattnet, vilket innebär färre problem med övergödning. Men alla öppna system har inte heller problem med det, säger Markus Langeland.

Han säger också att fodertillförseln står för den största andelen av fiskodlingarnas klimatavtryck. Lax är en köttätande fisk och fodras i odlingarna med pellets som innehåller många olika ingredienser, som vild fisk, sojabönor, vete, antarktisk krill och restprodukter från köttindustrin (se reportage i tidningen Fältbiologen 3-2025). 

Fiskfodret är en stor bov

Förutom miljöproblem har fiskfoderindustrin kopplats till hälsoproblem i samhällen där foderfisk processas. Industrin konkurrerar även med hantverksfiskare i närområdet. Laxfoderföretag har också anklagats för att bidra till tvångsarbete och skövling av Amazonas regnskogar på grund av odling av soja som ingår i fodret.

Johan Karlsson är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och medförfattare till rapporten Future Nordic Diets (Nordiska ministerrådet, 2017). Han betonar vikten av att betrakta livsmedelssystem ur ett helhetsperspektiv för att kunna analysera hållbarhet.

– Att konsumera mer fisk, om det betyder att konsumera mindre av andra typer av kött, kan vara positivt för den totala resursanvändningen i systemet. Men det är inte självklart att mer fisk skulle resultera i mindre kött, det är en möjlighet.

Splittrade åsikter i Säffle

Tillbaka i Säffle är åsikterna om Re:ocean blandade. Magnus Larsson är folkhögskolelärare och har bott i staden i 33 år. Han säger att många av lokalinvånarna hoppas att fiskodlingen kommer att lyckas eftersom Säffle har sett mycket av sin industri avvecklas de senaste årtiondena.

– Många här är jätteglada. Arbetstillfällen och utveckling. Arbetslösheten är ett jättestort problem i Säffle.

Men han är bekymrad över fiskens välbefinnande.

– De är vilda djur som vi stänger in i tankar. Solitärer som tycker om att leva ensamma. Och de är jägare som behöver stimulans.

Han ser inte heller landbaserad fiskodling som en lösning när det kommer till hållbarhet. Han påpekar att fiskfodret innehåller vild fisk, samt andra ingredienser som soja.

– Vi måste till stor del övergå till växtbaserat foder. Det som den odlade fisken äter kan vi äta direkt.

Fler odlingar planeras i Sverige

Huruvida Re:oceans ambitiösa planer kommer förverkligas förblir osäkert. Runt omkring i Sverige befinner sig liknande megaprojekt i planeringsfasen, som i Luleå, Sotenäs, Ånge och Sveg.

Oavsett vilket projekt som blir klart först, och huruvida de bemästrar teknologin, är det utan tvekan något som kan avgöra ödet för hela industrin för alltid. Om det blir en framgångssaga eller ett varnande exempel återstår att se.

Re:Ocean har fått möjlighet att ge en kommentar, men har inte återkommit.