Ringmärkarna kollar nät och fällor en gång i halvtimmen, från strax före gryningen till elva på förmiddagen. Fåglarna tas in för artbestämning, ringmärkning, mätning och vägning.
Gränslösa fåglar
I och med Rysslands invasion av Ukraina avbröts Sveriges samarbete med ryska fågelforskare, men flyttfåglarna rör sig fortfarande obehindrat över nationsgränserna. I brist på information om fåglarnas rörelser och habitat i Ryssland står svenska forskare inför flera utmaningar.
Vid Ölands södra udde ligger Ottenby fågelstation. Vinden fläktar och en nyanländ näktergal ger sig tillkänna när ännu en dag av fågelskådning och ringmärkning inleds.
Några morgontidiga besökare småpratar över ett staket med ornitologen Magnus Hellström. Ett skri ljuder genom luften och avbryter samtalet.
– Svarthuvad mås, ropar Hellström och greppar kikaren.
Strax därefter pekar han upp mot en skränande V-formation.
– Vitkindad gås.
Flocken är på väg mot den ryska tundran. Någonstans mellan Kolahalvön och Tajmyr ska den häcka, i ett område som numera ligger utanför europeiska forskares räckvidd.
Den ryska invationen påverkar fågelforskningen
Sedan Rysslands invasion av Ukraina 2022 har samarbeten med ryska institutioner och universitet upphört. Sveriges regering har, i linje med EU:s riktlinjer, uppmanat forskare att avbryta alla kontakter. För fågelforskningen, som ofta vilar på informationsutbyte mellan länder, har det fått konsekvenser.
– Internationellt samarbete är generellt viktigt och Ryssland är ett oerhört betydelsefullt land vad gäller biologiska data. Fåglar känner ju inga nationsgränser. Ska vi skapa en ordentlig bild av deras rörelser behöver vi data från så många platser som möjligt, säger Magnus Hellström, chef för Ottenby fågelstation.
Stationen drivs av organisationen Birdlife Sverige och fungerar som underleverantör till forskare vid svenska universitet. På stationen samlas data in om fåglar som passerar Öland och det utförs provtagningar på beställning.
– Vi har inte haft egna samarbeten med Ryssland eller Ukraina, men vi arbetar med forskare vars projekt påverkas, säger Magnus Hellström.
– Före invasionen hade vi en del samarbeten med ryska forskare, men det är inte hållbart idag.
En av forskarna är Jonas Waldenström, professor i mikrobiologi vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Han studerar fågelburna sjukdomar.
– Före invasionen hade vi en del samarbeten med ryska forskare, men det är inte hållbart idag. Det var inte lätt att jobba med Ryssland tidigare heller, men nu är det en stor, vit fläck på kartan, säger han.
Jonas Waldenström, professor i mikrobiologi vid Linnéuniversitetet i Kalmar.
Svårare att få en överblick över hur fåglarna rör sig
De ryska forskarna deltog i studier där man med hjälp av gps-sändare fästa på änder kartlade fåglarnas flyttningsrörelser, vilket i sin tur kan användas för att förstå hur virus kan spridas. Men utan tillgång till ryskt territorium är det svårare att följa flyttmönstren.
– Det är väldigt tråkigt. En stor del av fåglarna som berör oss i Europa kommer österifrån, genom Ryssland till Västeuropa eller Afrika för övervintring. Den dynamiken kan vi inte längre följa på samma vis, säger Jonas Waldenström.
Före invasionen hölls workshops i Kalmar med folk från Ukraina, Ryssland och Mongoliet.
– Man kunde samlas kring forskningen, trots meningsskiljaktigheter. Det går inte i dag. Planer på gemensam provtagning har stoppats.
En rödhake har fångats in för ringmärkning i Ottenby, på Öland.
Några av Jonas Waldenströms forskarkollegor från Ukraina har tagit sin tillflykt till Linnéuniversitetet i Kalmar.
– Vi började jobba tillsammans med influensavirus före invasionen och byggde bland annat upp ett andfänge i södra Ukraina. När invasionen skedde blev det svårt för dem att verka där.
Lögner om fåglar som sprider sjukdomar
Nu är provtagningsområdet ockuperat av ryssar. Jonas Waldenström berättar att projektet och de ukrainska forskarna varit föremål för propaganda.
– Ryssland har spridit lögnen att Ukraina har biolaboratorier som tillverkar farliga sjukdomar som sedan ska släppas ut med fåglar och förgifta ryssar. Våra studier på gräsänder pekas ut som bevis för det.
Han är uppenbart bekymrad och skrattar uppgivet när han beskriver hur överraskande situationen är.
Minskad kännedom om fåglarnas flyttkedjor
Precis som de vitkindade gässen passerar flera av Ottenbys långväga besökare rysk mark. Magnus Hellström säger att den ryska tundran är en avgörande länk i flyttkedjan.
– Särskilt de nordliga delarna är viktiga häckningsområden för en mängd fåglar vi ser här i Östersjöregionen, som gäss, änder, vadare och småfåglar. Jag gissar att minst 90 procent av våra småvadare, som kärrsnäppor och kustsnäppor, kläcks där. Det är enorma och viktiga områden, från öknar till arktisk tundra, som vi nu vet allt mindre om.
Klimatförändringarnas effekter syns tydligt i Arktis. Magnus Hellström oroas över bristen på information från Ryssland. Vad som händer fåglarna där är i dag till stor del ett frågetecken.
– Det senaste decenniet har vi fått flera rapporter om värmeböljor på upp mot 30 grader på tundran. Det handlar om komplexa samband och miljöförändringar som sker i ett område vi känner ganska dåligt. Där finns en myriad av små våtmarker och gölar. Det kläcks enorma mängder myggor. Det är därför det är så fågelrikt. Det är så mycket vi inte vet och jag är rädd att tundran ska torka upp. Då förlorar fåglarna både föda och livsmiljöer.
Chefen för Ottenby fågelstation, Magnus Hellström, närstuderar en fjäderdräkt.
Han nämner också stora oljeutsläpp under kriget, vid Asovska sjön öster om Krim.
– Tusentals sjöfåglar oljeskadades. Doppingar bland annat. Svenska storlommar och doppingar övervintrar där, så de kan påverkas.
Han känner till utsläppen enbart tack vare en privat kontakt i området.
– Annars hade jag nog inte vetat. Det känns obehagligt, som så mycket annat i den här konflikten, säger han.
En liten, gråbrun ärtsångare med vitt bröst har just ringmärkts på Ottenby. Det händer att tättingar (främst sång- och kråkfåglar) som den här bär ring från Rybatjij som är ett ryskt fågelobservatorium på Kuriska näset i Kaliningrad.
– Det är framför allt Rybatjij som ringmärker i Ryssland. Går man längre österut blir stationerna färre och är ganska nya. Det är ovanligt att vi får in märkta fåglar därifrån.
Stationen i Rybatjij grundades av tyskarna i början av 1900-talet som en av de första i världen. Den stängdes efter andra världskriget och öppnades igen 1956 under rysk administration, då området tillfallit Ryssland.
Jag hoppas de tuffar på och får verksamheten att gå runt. Gissningsvis är ekonomi och personaltillgång de stora frågorna. De har varit beroende av europeiska volontärer som inte längre kan komma.
Miljontals fåglar rastar varje år i Rybatjij inför eller efter flygningen över Östersjön. Fåglarna ringmärks och studeras, men sedan invasionen inte längre i samarbete med resten av Europa.
Magnus Hellström på Ottenby tror att de ryska stationerna nu kämpar.
– Jag hoppas de tuffar på och får verksamheten att gå runt. Gissningsvis är ekonomi och personaltillgång de stora frågorna. De har varit beroende av europeiska volontärer som inte längre kan komma. Jag har ryska forskarbekanta som lämnat landet till följd av kriget. Det måste påverka dem, säger han.
Rödhaken, som Magnus Hellström håller i, är en vanlig besökare vid Ottenby och återfinns på fågelstationens logotyp.
Rödhaken är en frekvent besökare också på Kuriska näset i ryska Kaliningrad.
Allt mindre information från forskare i Ryssland
Både Ryssland och Sverige ingår i Euring, organisationen som koordinerar ringmärkningen i Europa. I Sverige samlar Ringmärkningscentralen i Stockholm all data om märkta fåglar.
– Vi utväxlar fortfarande viss information med ringmärkningscentralen i Moskva. De skickar data om svenskmärkta fåglar som hittats i Ryssland och vi svarar med motsvarande data om deras. Inget annat. Initialt var vi osäkra på om det alls skulle fortgå. Jag kollade med Finland och Norge och valde samma linje. Nu gör hela Euring lika, säger Thord Fransson, som fram till nyligen var ansvarig för den svenska ringmärkningscentralen.
Enligt Thord Fransson är stödet för Ukraina starkt inom Euring och Ryssland deltar inte längre i några möten. Han är kluven till datautbytet.
Småfåglar från framför allt norra Sverige, som den här rödstjärten, passerar ofta Kuriska näset under flytt, berättar Thord Fransson på Ringmärkningscentralen.
– Men att bara dra ner rullgardinen skulle upplevts som svårt. Möjligtvis skulle data kunna arkiveras, läggas i karantän. Men ibland behövs följdfrågor direkt. Om en fågel hittats på ett orimligt ställe eller ringnumret inte är komplett exempelvis. Datatappet skulle blivit svårreparerat.
Allting, klimatarbete och alla former av natur- och djurskyddsarbete prioriteras ner när storpolitiska saker händer, säger han.
Fågelforskningen blir alltmer teknisk. Men Magnus Hellström anser att modern teknik inte kan ersätta stationer som Rybatjij.
Den data som samlas in på Ottenby används bland annat i forskningsprojekt om förändringar i fåglars flyttmönster, spridning av sjukdomar och fåglars navigering.
– Högteknologisk utrustning gör att vi kan följa enskilda fågelindivider mer i detalj. Det ger nya insikter, men är dyrt. För att få representativa svar på vissa frågeställningar behövs en mängd fåglar. Ringmärkningen är billig och storskalig. Vi kommer nog alltid ha den som bas, säger han.
Geopolitik kan tyckas avlägsen på Ottenbys gräsvidder, men flyttfåglarna påminner om att allt hänger ihop. Hellström tror att Rysslands anfallskrig även påverkar fågelskyddet.
– Ett stängt Ryssland är negativt för allt naturskyddsarbete och när ett sådant land ställer om till krigsekonomi kommer ofrånkomligen deras naturvårdsbudget drabbas. Allting, klimatarbete och alla former av natur- och djurskyddsarbete prioriteras ner när storpolitiska saker händer, säger han.
