Fladdermöss­ens förunderliga flytt

Längst upp i Holmögadds fyrtorn syns Valsörarnas fyr utanför Vasa som ett litet utropstecken precis vid horisonten. Här skiljer bara 25 kilometer öppet hav mellan länderna.

Sveriges Natur har följt med några fladdermusentusiaster på en gropig båtfärd från Umeå till Holmögadd. Nu håller de på att installera sig i den gamla fyrbyn nedanför det grå stentornet, nedsläckt sedan 2008.

Det är sent i augusti och högsäsong för fladdermusflytten över Östersjön. Tillsammans hoppas finska och svenska fladdermusforskare få bättre koll på flyttmönstren. Än så länge är de något av ett mysterium.

– Vi vill till exempel veta om de flyger på bred front eller följer smala ledlinjer. Fladdermössens flytt är något helt annat än fåglarnas, säger Johnny de Jong vid Sveriges lantbruksuniversitets Centrum för biologisk mångfald.

Vindkraftverk till havs hotar fladdermöss

Han leder det gränsöverskridande projektet Bambi – Bat migration across the Baltic Sea. Slutsatserna ska användas i planeringen för storskalig utbyggnad av havsbaserad vindkraft, redan i dag orsakar kraftverk stor dödlighet bland fladdermöss.

Avancerad teknik är en väg in i djurens annorlunda nattvärld. På fyrens räcke sitter antenner som fångar upp signaler från trollpipistreller som försetts med små sändare på Valsörarna. Signaler har registrerats här, på Lungön utanför Härnösand och vid Skagsudde nära Örnsköldsvik.

Autoboxar, akustiska ultraljudsdetektorer, finns uppsatta kring fyrbyn. De spelar in fladdermöss högfrekventa pejlingsljud automatiskt.

Andreas Estensen och Tonje Lindmark samlar in minneskort och placerar ut fler boxar. De spanar också av fladdermusholkar underifrån med värmekamera för att se om de är bebodda.

Andreas jobbar professionellt med ljudteknik och det var när han hjälpte fladdermusforskaren Johan Eklöf som fascinationen för djuren som navigerar med hjälp av ekon vaknade (läs mer om Johan Eklöfs forskning i reportaget På mörkrets sida). I dag arbetar han också deltid med naturvärdesinventeringar och driver egna forskningsprojekt om fladdermöss.

För första gången ska fladdermöss nu fångas in på Holmögadd för att mätas, vägas och köns- och åldersbestämmas.

Fångstnät sätts i naturlig flaskhals

Solen går ned vid åtta, fyrens silhuett mörknar. Hög tid att sätta upp fångstnäten runt byn. Är det för ljust riskerar man att fånga fåglar också.

Elin Bäckström och Erik Owusu-Ansah får trassla lite med de mjuka slöjnäten i den hårda vinden. Det krävs tunna nät för att lura fladdermössens finstämda pejling.

– Men vi får se om det blir någon fångst, blåsten gör det lättare för dem att ”se” näten, säger Erik.

Ett placeras i en vinkel mellan ett par hus.

– Vi söker naturliga flaskhalsar. Ett nät på diagonalen där väggen slutar kan fungera, säger Andreas.

Intill riggar han en liten metallåda med högtalare, en så kallad bat lure som ska locka och distrahera genom att spela upp sociala fladdermusljud.

Rasande skrik blir svaga pip för människoöron

Strax efter nio ropar Tonje från skogspartiet norr om fyrbyn. Ljuset från pannlamporna gungar i väg över högt gräs. Första fångsten, ett litet knyte som försiktigt tas loss ur nätet och placeras i en påse.

– De brukar bli ganska lugna efter en stund i påsen, säger Elin.

På undersökningsbordet blottar fladdermusen tänderna för att se farlig ut, men effekten är snarare gullig. Vad som nog är rasande skrik blir bara svaga pip för människoöron.

Det visar sig vara en hane av nordfladdermus, en rödlistad och något större art. De flyttar inte lika långt som trollpipistreller men kommer förmodligen till ön för att leta mat under insektsrika perioder. Antagligen även från finska sidan.

Underarmen mäts med skjutmått till 38,7 millimeter och vikten landar på 9 gram, i det lägre spannet för arten. Vingen skärskådas mot en lampa.

– Förmodligen årsunge. Det syns på hur sammanväxta fingerlederna är, säger Andreas.

Innan den får flyga ut i natten igen ritar han en illgrön prick i nackens mörkbruna päls. Färgen är giftfri och ofarlig men ett sätt att ha koll på individen om den skulle bli fångad igen.

Vid elvatiden pratar Erik i telefon med finländske forskaren Niclas Fritzén som är chef på Valsörarnas biologiska station. Där har fem trollpipistreller just hittats tätt tillsammans i en holk.

”Batloggers” läser fladdermössens signaler

På Holmögadd går nattens regelbundna rundor till tomma nät, men med handhållna ”batloggers” (små ultraljuddetektorer) kan vi följa djur i flykten: nordfladdermöss som jagar och signalerar till varandra, trollpipistrell som sveper strax över huvudet.

Vid halv fyra ser Tonje en trollpipistrell högt uppe på en uthusvägg med värmekameran. Snart klättrar den in under plåttaket. Kanske läge för dagsvila efter första klivet på resan mot sydvästra Europa eller brittiska öarna.

– För mig är det väldigt svårt att förstå att ett så litet djur flyger så oerhört långt. Det är en utmaning att följa flytten eftersom gps-sändare än så länge är för tunga för dem, säger Andreas.

Myggen surrar i gång, fyrens konturer klarnar och en blåhake fastnar i ett av näten. Dags att montera ner och krypa till kojs.

Framåt lunchtid hörs pejlingsljud inifrån köket i fyrbostaden. Andreas analyserar inspelningar som saktats ned och anpassats för mänsklig hörsel. Nästan 700 har gjorts under natten.

Fladdermössens knatter berättar hela historier

Eftersom samma fladdermus kan flyga förbi många gånger säger siffran inte så mycket om antalet djur. Men för ett tränat öra berättar knattret hela historier: vilka arter som rör sig i området och hur de samspelar eller jagar. Ljuden tätnar precis vid fångst.

Vinden mojnar under dagen och forskarna på Valsörarna bestämmer sig för att ta båten över havet med en avancerad fladdermusfälla, en så kallad harpfälla. Framåt middagstid är Johnny de Jong och Niclas Fritzén på plats med ett par studenter från Åbo Akademi.

Den höga harpfällan med plasttrådar och en säck i botten, där fladdermössen ska falla ned, monteras upp och en intensiv natt följer med hela åtta fångade och ringmärkta nordfladdermöss.

Trollpipistrellen syns allt längre norrut

I väntan på lättare gps-teknik och fler stationer för pejling av radiosändare är gammal hederlig ringmärkning det säkraste sättet att registrera långa flyttvägar. Som trollpipistrellen som märktes i lettländska Pape och hittades vid Pitillas i norra Spanien – en flygtur på drygt 220 mil.

Johnny och Niclas har tillstånd att hantera och ringmärka fladdermöss, nu får även Andreas prova under deras överinseende. Aluminiumringarna fästs runt underarmen, den grövsta delen av vingen. Det gäller att knipa lagom hårt med tången, ringen ska kunna glida lite.

Niclas har undersökt fladdermusflytt över Östersjön sedan 2013. Före 2010 fanns inga observationer av trollpipistreller så här långt norrut vare sig i Finland eller Sverige, en förändring som kan ha med klimatet att göra.

Totalt 191 trollpipistreller har ringmärkts på Valsörarna sedan 2014. Den ursprungliga hypotesen var att vuxna honor som förökat sig i södra Finland eller bortom ryska gränsen samt deras årsungar flyger till Sverige för att sedan fortsätta sin höstmigration söderut.

– Men när vi fångat in djur har vi fått andra indikationer. Migrationen verkar mest handla om nomader, unga individer som flyger runt och söker nya områden. Men än så länge är det en kvalificerad gissning, säger Niclas.

Åtta fångade nordfladdermöss på en enda natt i ytterskärgården var en överraskning. Valsörarna är den plats i Finland där flest fladdermöss ringmärkts genom tiderna, främst tajgafladdermöss, trollpipistreller och nordfladdermöss. Rekordet där är 16 nordfladdermöss under en hel höstsäsong.

Vindkraft till havs kan bli dödsfälla för fladdermöss

Alla fladdermöss är strikt skyddade enligt EU:s art- och habitatdirektiv men att kombinera bevarande med storskalig vindkraft till havs är ett problem. Rotorbladen är en dödsfälla.

– Än så länge tyder inget på att de flyttar längs vissa stråk. Vi hittar fladdermöss på nästan varenda kobbe där vi sätter ut detektorer. För att veta om det finns säkra ställen måste man inventera nästan överallt, säger Johnny.

Men resultaten från forskningen kan också bli vägledande för stoppreglering, alltså tidpunkter och omständigheter då vindkraftverk i olika områden bör stå still.

Johnny har forskat om fladdermöss i 40 år men häpnar fortfarande över djurens flexibilitet och komplexa rörelsemönster.

– De kastar sig ut över öppet hav, anpassar sig efter insektsproduktion på olika platser och flyttar för att förlänga födosöksperioden. Blir förutsättningarna dåliga går de ned i dvala. Systemet är oerhört märkligt, fladdermöss är överlevnadsmaskiner som aldrig upphör att fascinera.