Arktis urfolk kräver att få vara en del av lösningen

Ett demonstrationståg går nerför Storgata i Tromsø, i Norge. I spetsen går Aaja Chemnitz, grönländsk ledamot för det pro-självständiga partiet Inuit Ataqatigiit i det danska Folketinget.

Den mörka himlen fylls med blöta, tunga snöflingor. I vinden fladdrar den grönländska flaggan och facklornas lågor.

Kalaallit Nunaat, Kalaallit pigaat, skanderar demonstranterna på kalaallisut (grönländska). ”Grönland, det tillhör grönländarna”.

Viktigt att visa stöd för Grönland

Länge bak i tåget går Charitie Ropati med några vänner, bland andra Miyuki Qiajunnguaq Daorana från byn Qaanaaq, i Grönland. Charitie Ropati är yupiaq och samoan, från Alaska och även ungdomsrådgivare till FN:s generalsekreterare i klimatfrågor.

– Med tanke på allt som händer kring Grönland är det viktigt att visa vårt stöd, inte bara på gräsrotsnivå utan även genom Inuit Circumpolar Council. Vi har uttalat vårt till stöd våra anhöriga i Grönland. De har rätt till självbestämmande och måste få välja sin egen framtid. Mitt folk blev aldrig tillfrågat om det ville vara en del av USA, utan man tog vårt land och gjorde oss till medborgare, så det som händer nu ligger oss verkligen nära, säger Charitie Ropati.

Inuit Circumpolar Council är en internationell organisation som inkluderar alla inuiter i Kanada, Grönland, Alaska och Tjuktjien i nordöstra Ryssland. Organisationen gav den 20 januari i år officiellt stöd till den grönländska befolkningens rätt till självbestämmande.

Kraftig tyfon drabbade Alaska

Charitie Ropati befinner sig i Tromsø som inbjuden talare på den stora konferensen Arctic Frontiers i början av februari. Hon säger att hon i sitt tal kommer att utgå från när hennes egen värld skakades om i oktober förra året.

Då drabbades hennes hemby av tyfonen Halong. Hundratals invånare tvingades evakuera undan meterhöga vågor och vindar på 180 kilometer i timmen.

– Den amerikanska regeringen hade skurit bort den del av budgeten som var avsatt för att finna nya boplatser åt alla som bodde i de här områdena eftersom riskerna för klimatkatastrofer var kända. När tyfonen kom fick 1 500 personer evakuera till stora städer som Anchorage med en kultur och livsstil långt bortom deras egen. Det är så tydligt exempel på hur diskrimineringen av urfolken bara fortsätter, säger Charitie Ropati.

Medellivslängden bland urfolk är lägre

Hon ger en mörk bild av situationen för framför allt unga människor bland inuiterna, men även samer, ett folk som inuiterna delar många utmaningar med. Medellivslängden är lägre än bland andra folk, de mentala hälsoproblemen större med fler självmord bland yngre och en kraftig utflytt när unga människor inte ser någon framtid där de växte upp.

– Alltså jag försöker verkligen vara hoppfull, men statistiken skvallrar om något annat. Det är som att vi lever i en ständig skugga av kolonialisering där ingen ställs till svars för situationen. Detsamma gäller klimaträttvisa. Ingen tar ansvar för klimatförändringarna. Makthavare ser inte problemen, använder ett kolonialt och aggressivt språkbruk och urfolkens unga tappar tron på framtiden.

Fotoutställning om Grönland

Demonstranterna har tagit sig in i värmen på Perspektivet museum. Här visas fotoutställningen Who we are av de grönländska fotograferna Inuuteq Storch and John Møller.

Aaja Chemnitz tar till orda. Hon skrattar och säger till publikens jubel att man inte ska underskatta grönländarnas styrka eller en inuitkvinnas envishet.

– Vi har i årtionden kämpat för var och en av de rättigheter vi har i Grönland. Och vi kommer fortsätta att kämpa. Det här är ett budskap som Donald Trump verkligen måste förstå. Grönland tillhör det grönländska folket. I Grönland kan vi inte äga mark, utan vi äger den tillsammans och förvaltar åt framtida generationer.

Politiker från Grönland tackar för stödet

Den grönländska politikern upprepar vad hon sagt i hundratals intervjuer sedan USA:s president i början av året deklarerade att Grönland tillhör USA: ”Grönland inte är till salu”. Och hon tackar alla som kommit till demonstrationen.

– Särskilt ni från andra urfolk, från Alaska och Sápmi. Det betyder mycket att ni visar er solidaritet för oss. Jag tror att ni förstår vår kamp. Och till alla länder som med emfas uttryckt att Grönlands framtid bara kan avgöras av grönländarna själva.

Kritisk mot USA och Danmark

Charitie Ropati och hennes vän Miyuki Qiajunnguaq Daorana klappar händerna. Flera av bilderna på museets väggar är från Miyuki Qiajunnguaq Daoranas hemtrakter, men hon har också levt och arbetat i den grönländska huvudstaden Nuuk och studerat i Danmark.

Hon är djupt kritisk till hur Grönland behandlas av inte bara USA, men också av Danmark.

– Vi lever i ett kolonialt system byggt på en dansk modell. Den danska synen och sättet att leva på dominerar, vilket innebär att urfolkens sätt att leva med jakt och självbestämmande förtrycks av den danska regeringen. Detsamma gäller inom akademin, där urfolkens kunskaper inte erkänns på samma sätt som västerländsk kunskap. Det är bara ytterligare ett exempel på hur vi ständigt måste anpassa oss.

Inuiternas självkänsla har tagits ifrån dem

Liksom Charitie Ropati ger hon en dyster bild av verkligheten, hur urfolkens själ, sätt att se på världen och använda sin egen kunskap har förtryckts av Danmark. Hon säger att de grönländska inuiternas självkänsla och identitet har tagits ifrån dem.

– Vi är fria, men ändå inte. Vi lever inte i riktig frihet. Man gömmer oss som urfolk och förvränger vår historia. Det är en strategi som kallas för ignorans. Vi är inuiter och vi vill vara inuiter. Vi vill inte vara danskar eller amerikaner. Vi kan vara en blandning, men då ska vi också vara inkluderade, säger Miyuki Qiajunnguaq Daorana.

Stor konferens om Arktis i Tromsø

Konferensen Arctic Frontiers hålls i Tromsø i februari varje år sedan 2007. Den har genom åren vuxit och påminner i dag om en arktisk version av politikerveckan i Almedalen, i Sverige.

Under fyra dagar samlas forskare, politiker, studenter, journalister, representanter för civilsamhället och flera urfolk för att delta eller lyssna på olika seminarier om utvecklingen i Arktis. Under årets konferens genomsyras allt av frågan om Grönland.

EU:s utrikeskommissionär Kaja Kallas och Norges statsminister Jonas Gahr Støre, med flera av sina statsråd, deltar. I kulisserna rör sig chefen för USA:s kustbevaknings avdelning för Atlanten, viceamiral Nathan A. Moore, och USA:s särskilda sändebud för Grönland, Tom Dans, men de har inga platser i någon panel.

”Inget om oss, utan oss”

I konferenssalarnas samtal uttrycks stöd för Grönlands självbestämmande och vikten av att inkludera urfolk i alla beslut. Urfolkens paroll ”inget om oss, utan oss” upprepas om och om igen, liksom vikten av att urfolkens kunskaper tas tillvara, men i myllret kring kaffeapparater och fikabord uttrycks en diskrepans mellan ord och verklighet.

– Titta på klimatkrisen. Det går inte att bara lita på naturvetenskapen utan att också fråga sig vad klimatförändringarna beror på. Det handlar om mänskligt beteende och att se på naturen som ett objekt som kan kontrolleras och ägas. På Grönland finns inget privat ägande. Allt är gemensamt och tillhör människa såväl som djur, vatten och stenar. Om du varje dag ser dig själv som en del av naturen kommer du även att ta hand om den bättre. Det är att verkligen använda sig av urfolkens kunskaper, säger Miyuki Qiajunnguaq Daorana.

Urfolk försvarar stora delar av ekosystemen

När Charitie Ropati tar till orda inför publiken i konferensens stora sal sparar hon inte på krutet.

– Urfolken utgör mindre än fem procent av hela världens befolkning, men vi försvarar 80 procent av världens biologiska mångfald. Trots detta dör hela ekosystem, för världens politiska ledare inte gör det som vi alla vet måste göras, att frigöra mänskligheten från fossila bränslen.

När hon berättar om hur hon förlorade sin mormor i förra årets tyfon brister hon ut i gråt. Det var en tyfon byns äldre beskrev som något som aldrig tidigare skådats, men när byns invånare dödades och tvingades fly sa politikerna att invånarna hade sig själva att skylla som valt att leva såsom de gjorde.

– Vårt tålamod är på väg att ta slut. Vi kan inte förväntas fortsätta leva med effekterna av en kris som vi inte har skapat, så när jag ber att agera, ber jag er även om ansvarstagande och solidaritet. Jag ber om en rättvis omställning så snart det går.

Den vilda laxen försvinner

När hon kliver ner från scen möts hon av Vesa Orassalo, Han är en ung skoltsame från den lilla byn Näätämö, i norra Finland, cirka en kilometer från den norska gränsen och Neidenälven som mynnar ut i Neidenfjorden i nordöstra Norge.

Som småskalig laxfiskare har han bara under sin egen korta livslängd sett fångsterna i älven minska dramatiskt.

– De främsta orsakerna är klimatförändringar och laxodlingarna. Uppvärmningen påverkar laxens föda och fortplantning eftersom det blir allt svårare för dem att vandra uppför älvarna. Finska forskare pekar också på laxodlingen som gjort att den vilda laxen försvunnit på grund av sjukdomar och laxlöss, säger Vesa Orassalo innan panelsamtalet.

Klimatförändringarna hotar urfolken

Från scen, efter Charitie Ropati tvingas även Vesa Orassalo vid ett tillfälle samla sig när rösten stakar sig. Han talar om hur klimatförändringar och ohållbara affärsintressen hotar urfolkens hela existens.

– Vi behöver öka medvetenheten om hoten mot samerna och de andra urfolken i Arktis. Jag brukar säga att jag inte kan leva utan älg, fjällripa och fisk, men de håller på att försvinna. Vad har jag då kvar? Ska jag tvingas flytta, in till någon stad och låta min kultur dö ut? Vi behöver lyfta in de lokala urfolkens småskaliga fiske i ett globalt samtal om hållbar utveckling, säger Vesa Orassalo.

Medveten om att Norges fiskeminister Marianne Sivertsen Næss sitter i publiken riktar Vesa Orassalo in sig på den norska laxodlingsindustrin. Han säger att allt fler börjar förstå att odlingarna utgör en fara för miljön och ekosystem, men att den norska regeringen ändå låter dem hållas.

Norges fiskeminister vill hitta balans

När ministern senare ombeds kommentera Vesa Orassalos tal väjer hon för kritiken. Hon talar om vikten av att lita på vetenskapen och att förvalta världens hav utifrån den forskning som görs, men nämner inte urfolkens kunskaper och erfarenheter.

– Vi behöver hitta en balans så att vi kan fortsätta bedriva livsmedelsproduktion i havet samtidigt som vi skyddar ekosystemen. Vi kan göra det bättre och vi måste erkänna att klimatförändringarna påverkar oss alla, på olika sätt, även urfolk som lever på ett mer traditionellt vis, säger hon.

När sista ordet är sagt tycks den norska fiskeministern omedveten om att hon har förstärkt den bild som Charitie Ropati, Miyuki Qiajunnguaq Daorana och Vesa Orassalo målar upp. En värld där makthavare långt från Arktis fattar beslut utan att inkludera urfolkens kunskaper, larm om döende ekosystem och kulturer och de långsiktiga konsekvenser det får för planeten.

Förtydligande: påståendet att 80 procent av världens biologiska mångfald återfinns på urfolkens territorier används ofta av till exempel FN, men har fått kritik för att sakna vetenskapligt stöd, bland annat av forskare i tidskriften Nature.