Allt fler områden med metallfyndigheter klassas som riksintressen
Att peka ut ett område som riksintresse ger en stark signal om hur marken kan användas. De senaste två åren har Sveriges geologiska undersökning (SGU) kraftigt ökat tempot när det gäller att peka ut områden som riksintressen för värdefulla ämnen.
Gunnar Karlsson och Elmer Karlsson borrar provhål för uran i Norråker.
Mellan 2018 och 2023 pekade SGU ut fem områden där det finns fyndigheter av olika metaller som riksintressen. De senaste två åren har tempot ökat. Sju nya riksintressen kopplade till metaller har tillkommit. För ytterligare fyra områden pågår det utredningar om riksintressen.
– Sedan EU:s förordning om kritiskt råmaterial, Critical Raw Materials Act trädde i kraft 2024 har vi fått möjlighet att rekrytera personal som dedikerat har kunnat jobba med detta. Utifrån listan över kritiska råmaterial försöker vi se om det finns fyndigheter som vi kan peka ut, säger Peter Åkerhammar, utredare vid SGU.
Bland de områden där det nu pågår utredningar om ett utpekande som riksintresse finns de kontroversiella projekten om brytning av alunskiffer i Ovikenområdet vid Storsjön.
Nickelfyndigheter pekas ut som riksintresse
När det gäller några av fyndigheterna som har pekats ut på senare år finns det konkreta planer på att starta gruvor, men det finns några områden som sticker ut. De är nickelfyndigheterna i Lappvattnet-Mjövattnet och i Rönnbäcken.
Den kunskap som finns om dessa fyndigheter talar mot att det under överskådlig tid är ekonomiskt möjligt att utvinna dem. Nickelfyndigheterna Lappvattnet-Mjövattnet och Rönnbäcken är exempel på detta.
I båda fallen ligger halten av nickel under 0,2 procent. Sveriges Natur har letat globalt och inte lyckats hitta någon gruva i världen med så låg halt. Till exempel ligger halten i Bolidens gruva Kevitsa i norra Finland på 0,24 procent, men då utvinns även andra ämnen.
Myndighet motiverar riksintressen
Crawford är ett gruvprojekt i Kanada med en likande halt. Men då är den beräknade mineraltillgången sex miljarder ton, mångdubbelt mer än i de svenska fyndigheterna. SGU anser ändå att det är motiverat att peka ut dessa fyndigheter som riksintressen.
– Vi har inte så många kända nickelfyndigheter i Sverige. Rönnbäcken är låghaltig, men det handlar om stora volymer. När det gäller fyndigheten vid Mjövattnet så finns den i ett distrikt som är av intresse just för nickel, säger Peter Åkterhammar.
– Tanken är att våra riksintressen ska stå sig under lång tid. Det kan komma metodutveckling och processutveckling som gör att det blir billigare att utvinna sådana låghaltiga nickelfyndigheter också, fortsätter han.
