Annons
Efter den stora skogsbranden

Efter den stora skogsbranden

Eldstormen i Västmanland lämnade efter sig ett helt nytt landskap på över 14 000 hektar. Nu skyddas stora delar av den brända skogen i ett reservat som på sikt kan bli ett paradis för lövskogsarter.

 Allt är svart, stammar, grenar, kvistar, Inget liv ens i trädtopparna. Vi vandrar runt på det stora brandfältet och förundras över eldens kraft. Stenarna på marken har spruckit i hettan och ligger bara. Ris, mossa, förna och humus har brunnit upp. Här har en verklig eldstorm dragit fram, så intensiv att brandsprutornas motorer tidvis stannade av syrebrist.

Måndagen den fjärde augusti 2014 blev en dag att minnas för väldigt många människor i Västmanland. Den stora skogsbrand som härjat i skogarna mellan Virsbo och Västerfärnebo sedan torsdagen i veckan innan fick nu plötsligt ny kraft av starka vindar. Brandfronten drog fram med en hastighet av tre kilometer i timmen och slukade allt brännbart i sin väg.

Mårten Berglind leder arbetet med att skydda stora delar av brandområdet som naturreservat.
Mårten Berglind leder arbetet med att skydda stora delar av brandområdet som naturreservat.

En människa dog och en skadades allvarligt, uppemot 14 000 hektar skog brann i landets största skogsbrand i modern tid. Kvar blev ett svartbränt plockepinn av sotiga stammar. I ungskogen står granstammarna som utropstecken på rad. I den äldre skogen har barren har fallit till marken och många trädskelett balanserar instabilt på avbrunna rotsystem.

– Det är farligt att röra sig på brandfältet, därför har området varit avlyst för allmänheten sedan branden, säger Mårten Berglind, naturvårdshandläggare på länsstyrelsen i Västmanland.

Svårt att ta sig fram

Det är svårt att veta vilka stammar som står stadigt och vilka som kan ramla, även om de mest instabila träden fallit under den gångna vinterns stormar. Det är också svårt att ta sig fram, trädstammar ligger kors och tvärs överallt i skogen. En promenad utanför bilvägarna blir till rena hinderloppet.

Många markägare drabbades hårt ekonomiskt av branden. De träd som står kvar duger bara till brännved och förlorar snabbt i kvalitet. Nu huggs stora delar av skogen för att rädda de värden som räddas kan. Men i rekordfart har också planerna på att skydda en stor del av brandområdet som naturreservat tagit form. Länsstyrelsen har nu säkrat en yta på 6 400 hektar i den södra delen av brandområdet, sannolikt det största skogsreservatet i hela Syd- och Mellansverige.

I naturreservatet Färmansbo urskog klarade sig träden bättre än i den tätstammiga produktionsskogen.
I naturreservatet Färmansbo urskog klarade sig träden bättre än i den tätstammiga produktionsskogen.

DET NYA RESERVATET får namnet Hälleskogen och skapas för att skydda de unika naturvärden som kommer fram i brandens spår, men också för att skapa ett stort sammanhängande naturskyddat skogsområde som i huvudsak lämnas till fri utveckling.

Bränder är väldigt sällsynta i det moderna skogslandskapet. Så sällsynta att man i många skogsreservat genomför små så kallade naturvårdsbränningar för att gynna brandberoende arter och skapa en mer mångskiftande skog. I Hälleskogen behöver man inte bränna något på länge än.

Eldorado för lövskogsarter

– Här kommer att bli ett eldorado för lövskogsarter om några årtionden, säger Mårten Berglind.

Men mycket av det som skyddas var före branden vanlig brukad skog, utan särskilda naturvärden. Men i anslutning till, och delvis inom, brandområdet i söder finns Fermanbo urskog, som är skyddad sedan tidigare. I det nya reservatet ingår också Höskovsmossens naturreservat och marker från en redan pågående utvidgning. Från dessa värdekärnor kan olika gammelskogsarter på sikt vandra in i de brända områdena.

Det är en vacker vårdag men ändå väldigt tyst i brandområdet. Vi hör nästan ingen fågelsång. Även Naturskyddsföreningens lokala inventerare har märkt skillnaden. För insektsätande småfåglar finns inte mycket att hämta på de renbrända grangrenarna och fröätarna har nog inte heller så lätt att hitta föda.

Efter branden har den ornitologiska föreningen i länet har startat en inventering av bland annat hackspettar, trädlärkor och skogsmes. Man vill se hur återetableringen av fågelarterna i området går till. Även tidigare kända tjäderspelplatser ska inventeras. Under vår korta vandring hittar vi rikligt med tjäderspillning på hällar och stubbar, liksom gott om sönderhackade stubbar där spillkråkan varit i farten, så på något sätt återvänder fågellivet efter branden.

Det stora brandområdet är unikt i det moderna skogslandskapet och kommer säkerligen att vara föremål för mycket forskning framöver. Naturen kommer sakta att återhämta sig och ny skog växer upp. Ingen vet dock riktigt hur den kommer att se ut på sikt. Stora skogsbränder är mycket ovanliga i brukade skogar. Skogsbranden i Tyresta 1999 härjade i en naturskog och de små naturvårdsbränningar som görs i olika skogsreservat sker inte heller i brukad skog.

Lungmossa är en brandpionjär som finns i stora mängder efter branden. De små skålarna innehåller groddkorn.
Lungmossa är en brandpionjär som finns i stora mängder efter branden. De små skålarna innehåller groddkorn.

EN VIKTIG FRÅGA för framtiden är vilka lövträdsarter som kommer upp på brandfälten. Björken kommer säkert i riklig mängd. Men för artrikedomens skull krävs att även rönn, sälg och asp får en chans, liksom alla de hundratals arter som är knutna till dessa trädslag.

– Men med tanke på hur mycket älg det finns i mellersta Sverige får de träden kanske inte stå kvar. De är älgens favoritföda, säger Kristoffer Stighäll, projektledare för Naturskyddsföreningens projekt vitryggig hackspett och något av en lövskogsexpert.

Inom vitryggsprojektet har han experimenterat med att hägna in små områden i ung lövskog. Innanför stängslet sprutar det upp massor med sälg och asp, utanför blir det bara björk kvar.

Länsstyrelsen planerar inga sådana inhägnader i Hälleskogen, men Mårten Berglind tror att de rikliga bråtarna med fallna trädstammar kan tjäna som naturliga staket som ger betesskydd åt de späda lövplantorna. Å andra sidan finns det väldigt få av dessa lövträd i området i dag. Vi ser nästan inga andra lövträd än björk. Ännu har heller inte de älgar som återvänt till sina revir i området mycket att äta. Nästan vartenda litet spirande grässtrå är avbetat.

Styggskål (de små gula skålarna) och svedjeskål (den stora bruna). Foto Anders Friström

ETT KNAPPT HUNDRATAL arter är beroende av brand för sin fortlevnad. Ett par av dem har redan börjat dyka upp i brandområdet. Till exempel finns den annars mycket sällsynta svampen stybbskål redan i riklig mängd. Vi hittar också en art av svedjeskål, en lite större skålsvamp, som före branden aldrig tidigare hittats inom länet.

Naturskyddsföreningen i Surahammar har påbörjat en inventering av svampfloran i brandområdet.

Redan förra året hittade medlemmar i botaniska föreningen i Västmanland över 20 000 exemplar av den sällsynta växten svedjenäva, vars frön bara gror efter kraftig upphettning och som kan ligga opåverkade i marken i hundratals år i väntan på nästa skogsbrand. I år ska föreningen göra en noggrann inventering av hela brandområdet. Förhoppningen är att också finna brandnäva, en art som aldrig tidigare noterats i länet.

Sotsvart praktbagge

Ett 40-tal insektsarter är brandberoende och kan förväntas dyka upp i området. Ett exempel är den sotsvarta praktbaggen som lägger sina ägg på nybrunnen ved. Den kan känna röklukt på flera mils avstånd, vilket gör att den snabbt kan hitta till nya brandområden.

Brandspåren kommer att finnas kvar i århundraden. Tallar som har överlevt en skogsbrand kan bli riktigt gamla och som döda är de viktiga livsmiljöer under hundratals år. Raggbock, mörk kolflarnlav och fläckporing (en svamp) är exempel på arter som är beroende av gammal död tallved som tidigare brunnit.

Stor skogssatsning

Hälleskogsreservatet är en storsatsning som kostar samhället närmare 200 miljoner kronor. Det är en stor andel av statens medel för att skydda skog över hela landet. Att flera markägare har fått utbytesmark i stället för pengar har sänkt kostnaderna och snabbat på processen, som gått närmast i rekordfart. Att bilda ett naturreservat brukar ta flera år. Västerås stift och Bergvik Skog AB har båda tecknat avtal om markbyten.

– När nu storbranden trots allt har inträffat känns det bra att kunna bidra till att detta värdefulla och unika skogsområde kan bevaras, uttalade sig Erik Ling, stiftsjägmästare i Västerås stift, när avtalet var klart. Huvuddelen av reservatet blir på bolagsmark, den största markägaren inom området i dag är sågverksföretaget Karl Hedin AB, som släpper till över 3 000 hektar.

De privata skogsägorna i området är i många fall uppdelade i mängder med långsmala småskiften. De flesta har valt att vara med, men det kommer att bli några smala glapp i reservatet.IBrandområdet i Västmanland de delar av brandområdet som inte blir reservat är det mesta som kan sågas av det brandskadade virket redan hugget. Det innebär att det nya reservatet kommer att gränsa mestadels till stora kalhyggen.

– Det bästa är att skydda brandskogen enligt planerna och därtill skydda de ytor med artrika skogar som finns kvar i gränslandet till brandområdet, säger biologen och naturinventeraren Ralf Lundmark.

Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram