Jane Goodall förändrade vår syn på djur

Jane Goodall förändrade vår syn på djur

JANE GOODALL hade ingen vetenskaplig skolning när hon började studera schimpanserna ensam i djungeln. I stället använde hon empati, kärlek och tålamod. Resultatet blev en revolution.

De flesta som gillar djur och natur har de där filmbilderna i 60-talsbleka färger någonstans i bakhuvudet: den unga engelskan som klättrar barfota i träden och skapar respektfull närkontakt med vilda schimpanser. Hennes fältarbete helt på egen hand vände i princip upp och ned både på definitionen av att vara människa och vår syn på andra djur.

Drygt femtio år efter genombrotten i Gombe vid Tanganyikasjön toppar Jane Goodall fortfarande BBC Wildlifes rankning av påverkare inom naturvården. Hon är 82 men viljan verkar minst lika stark som förr. Rösten är desto svagare, och vi får söka oss till ett lugnt hörn av hotellet i Stockholm.

Hon är här för att prata om sin barn- och ungdomsrörelse Roots & Shoots, som i dag finns i 136 länder. Hon reser ungefär 300 dagar om året. Målet är att skapa miljömedvetenhet och förändringsvilja genom naturkontakt.

Den bör komma tidigt, menar hon. Själv växte hon upp omgiven av djur och natur nära Bournemouth. Hennes bästa vän var hunden Rusty. Kontakten med honom lärde henne tidigt att djur har medvetande, personlighet och känslor precis som vi.

När hon var tio sparade hon till boken Tarzan, apornas son och blev förälskad. Både i karaktären och miljön.

– Jag var väldigt svartsjuk eftersom han gifte sig med fel Jane. Jag tyckte hon verkade ganska dum och bestämde mig för att jag skulle åka till Afrika själv och leva med djur och skriva böcker om dem.

Alla skrattade åt henne, utom hennes mamma Vanne.

– Det var världskrig och familjen hade inga pengar. Dessutom var jag flicka, och på den tiden var det ett större hinder än i dag. Men hon sade bara att om man verkligen vill något och jobbar hårt så går det.

Sekreterarutbildning

Det gjorde det också. Vägen gick via en sekreterarutbildning och jobb i Kenya, då en brittisk koloni. Hon hamnade hos paleontologen Louis Leakey som snart såg fler förmågor än stenografi och maskinskrivning.

Leakey trodde att beteendestudier av schimpansen (som då var ganska okänd) skulle ge ny kunskap om människans ursprung. Han skickade ut Jane på fältarbete i viltreservatet Gombe, med mamman och en kock som enda sällskap.

– Folk trodde han var galen, men för mig var det ett fantastiskt tillfälle att lära känna det djur som är mest likt oss av alla.goodall 3

Hur vågade du ta steget?

– Det handlade inte alls om mod för min del. Jag följde bara min dröm. Det var värre för mamma som fick vara ensam i ett enkelt tält hela dagarna i ett område med både bufflar och leoparder.

Det tog tid och tålamod men till slut lyckades hon få den modigaste schimpanshannen, som hon kallade David Gråskägg, att närma sig och ta en banan ur hennes hand.

När han väl brutit isen blev den märkliga vita apan accepterad av alla i flocken och kunde ostört följa vad de gjorde. Jane kartlade komplexa sociala samspel med starka släktband och individer med intelligens och personlighet. Hon fann att schimpanser inte är vegetarianer som man trott, utan också kan jaga och äta däggdjur.

En de tidigaste observationerna var att aporna tillverkade redskap. De gjorde hål i termitbon och fiskade upp termiter med hjälp av växtstjälkar. Det här gick på tvärs mot tidens vetenskapliga sanning: själva definitionen av människa var att vi var ensamma om att kunna tillverka redskap.

Trots att Jane helt saknade akademisk utbildning såg Leakey nu till att hon fick åka hem till England och doktorera vid Cambridge.

– Professorerna sade till mig att jag gjort allting fel, jag skulle inte ha gett schimpanserna namn utan nummer för att det skulle bli vetenskapligt. Och jag skulle inte prata om personligheter, för det hade bara vi. Men min första lärare, Rusty, hade redan visat mig att de hade fel. Om han hade så hög intelligens och känslighet vore det konstigt om inte vår närmaste släkting hade det.

Kunskapen att schimpanserna kunde tillverka redskap var heller inte ny.

– Pygméerna i Kongo visste redan allt om det. Men inte vi vita…

Ny standard för forskningen

Jane Goodall fick inte bara sin doktorsgrad i etologi (djurs beteende) utan skapade också en helt ny standard för forskningen både etiskt och intellektuellt. Respekt och empati behövs också för att förstå djur.

Trots att det är länge sedan alla ur den första schimpansgenerationen gått ur tiden hörs värmen direkt i hennes röst när hon pratar om David Gråskägg, Goliath, Fifi, Flo och de andra. Men i sin fortsatta forskning kunde hon också iaktta grymhet, till och med krig mellan olika flockar.

– Det var en chock. Schimpanserna har en mörk sida precis som vi, på samma sätt som de också kan visa kärlek och medlidande. Men deras grymhet är inte planerad. Det verkar vara unikt för oss.

Gombe är numera nationalpark och här ligger ett av de forskningsinstitut som Jane Goodall grundat. I början av 90-talet var parken en liten skogsjuvel i ett annars överexploaterat område. Avskogning och jorderosion hotade både människor och djur, men ett ambitiöst projekt som hon startade i nära samarbete med omgivande byar har vänt utvecklingen.

Schimpans i nationalparken Gombe.

I dag besöker hon Gombe två gånger om året, oftare hinner hon inte. Det finns två schimpanser kvar som hon känner.

Saknar du de första åren?

– Ja, det var drömmen, mina allra bästa år. Men dem kan jag inte få tillbaka. Jag vet att det är meningen att jag ska göra det jag gör nu.

Det finns hopp, heter hennes kanske kändaste bok. Och det är det hon vill förmedla, trots att hon ser många hot.

När det gäller schimpanserna är de största avskogning, jakt (”bushmeat”) och djurhandeln som tagit ny fart, ofta med Kina som destination.

För natur och ekosystem globalt ser hon tre huvudproblem:

  • Extrem fattigdom som får människor att fälla de sista träden i desperation.
  • Ohållbar livsstil i den rika världen.
  • Överbefolkning. Vi är så många i dag.

– Det sista är svårast att påverka. Men jag ser också att medvetenheten ökar bland unga människor om ekosystemens sårbarhet. Johan Rockström talar om att vi närmar oss en punkt där de blir tillräckligt många för att ändra utvecklingen. Det viktigaste budskapet jag vill förmedla är att varje individ påverkar varje dag. Vi har ett val, säger Jane Goodall.

Få har väl bevisat det tydligare än hon själv.

Artikeln publicerades i
Gilla, dela och diskutera våra artiklar på Facebook Följ oss på Facebook
Annons