Jessica Sannö kämpar för vildmarkskänslan

Ett hygge som plötsligt höggs i närheten av Jessica Sannös hem väckte hennes engagemang för att skydda skog. FOTO: Lina Vestman

Jessica Sannö kämpar för vildmarkskänslan

Åratal av tjat och kaffedrickande. Så har Jessica Sannö bidragit till att skapa en hyggesfri zon kring Tivedens nationalpark.

Hur föddes idén om en hyggesfri zon?

− Jag och en granne hade pratat i många år om folklig förvaltning av natur, och att många andra länder sparar en buffert kring sina nationalparker.  För mig fick det fart när ett hygge togs upp strax söder om oss. Jag hade just gått där med en grupp från kyrkan och planerat för ett läger, och sedan, jag hörde inte ens maskinerna, så var det bara jämnat med marken. I dag vet jag att skog utan skydd kan försvinna när som helst, men då var jag så oförberedd. Kyrkans ungdomsledare stod i min hall och grät, jag grät och mina barn grät. Då tänkte jag att det här ska aldrig mer få hända.

Hur gick du tillväga?

− Folk säger ”vilken tur du har haft”, men ju mer man tjatar, dricker kaffe med folk och desperat försöker hitta vägar, desto mer tur har man. Och vi hade en väldig tur med en bra kontakt på Sveaskog.

Att dricka kaffe har varit en viktig kampmetod?

− Väldigt viktig! Det handlar nog mycket om att ta sig tid och förklara. Ett stort steg framåt var när vi fick med oss Laxå kommun. En av kommungubbarna sade till mig i förtroende: ”Du vet, jag bryr mig egentligen inte om skogen, jag bryr mig bara om skattepengarna.” Det är dem man behöver nå.

Hur fungerar den hyggesfria zonen?

− Vi i Tiveds samrådsgrupp och Sveaskog har ritat ut ett område på drygt 2000 hektar, större än nationalparken, där skogen ska brukas med kalhyggesfria metoder. Jag får veta allt i förväg.

Och nu vill ni ta det här utanför Tiveden?

− I maj var jag med om att bilda en ny förening, Skogens mångbruk, som vill sprida idéer om hur man kan bruka skogen som en långsiktig kolsänka och samtidigt gynna biologisk mångfald och lokal ekonomi.

Du har fyra barn, femton hästar, sköter 40 mil ridled och har några tiotusentals besökare på gården varje år. Hur hinner du?

− Haha, jag balanserar på en tunn linje mellan utmattning och uttråkning! Men det handlar mycket om att min man och mina barn vet vad jag gör och tycker att det är viktigt. Nyligen kom min tolvåriga dotter hem och sade: ”Mamma, vår klass har bestämt att du ska rädda Östersjön nu!”

Känner du någon eldsjäl vi borde skriva om? Mejla Sveriges Naturs redaktion!
Skriv gärna Eldsjäl i ämnesraden i mejlet.

Läs om fler eldsjälar

Möt Mats Rosengren – lieman på heltid
Pontus Hjelm för ormarnas talan
Arne Müller granskade gruvboomens baksidor
Artikeln publicerades i
Gilla, dela och diskutera våra artiklar på Facebook Följ oss på Facebook