Annons
Torskens årsringar försvinner – ingen vet varför

Årsringarna i torskens öronstenar har blivit allt svårare att se. Det gör det svårare att veta hur gammal torsken är. FOTO: Getty Images

Torskens årsringar försvinner – ingen vet varför

Forskare kan inte längre åldersbestämma torsken i Östersjön. Årsringarna på deras öronstenar, otoliter, har blivit allt svårare att se. Ett stort problem när EU ska besluta om fiskerättigheter, utan fungerande åldersbestämning går det nämligen inte att uppskatta antalet torskar i Östersjön.

De senaste tio åren har forskare haft allt svårare att åldersbestämma bestånden av torsk i Östersjön. Anledningen är att det inte längre går att räkna årsringarna på torskfiskens så kallade otoliter, eller öronstenar. Men varför årsringarna blir alltmer otydliga står idag obesvarat och ingen verkar vilja gå till botten med mysteriet.

För tio år sedan var ringarna tydliga nog för att räknas under lupp, något som inte längre är möjligt. Michele Casini är professor vid Sveriges lantbruksuniversitet och medverkar i projektet Tabacod, med att utveckla en ny metod för att åldersbestämma torsk. Projektet finansieras av stiftelsen BalticSea2020. Anledningen till brådskan med att utveckla nya metoder för åldersbestämning är att det Internationella Havsforskningsrådet, ICES, under de senaste fyra åren blivit allt sämre i sin rådgivning till EU-kommissionen – när det gäller fiskekvoterna för torsk.

– För oss som jobbar med fisk och fiskeri är det ett jättestort problem om vi inte kan beräkna ålder. När vi inte känner till åldern, kan vi inte beräkna populationsstorleken med de statistiska metoder som vi använder.

Enligt honom finns det gott om spekulationer för flera av de bakomliggande faktorerna kring nedgången i hälsa hos Östersjöns torskbestånd.

Mager torsk, syrefattigt vatten och en ökad mängd parasiter

Torsken är likt sin föda bottenlevande. Av denna anledning har arten drabbats hårt av en alltmer omfattande ökning av syrefria bottnar och minskar kraftigt i storlek som följd. Forskning visar att konsumtionen av bentos har minskat de senaste 20 åren. Något som kan ha orsakats av syrefria bottnar och bottendöd.

Länderna kring Östersjön har under lång tid släppt ut stora mängder fosfor. Något som ökar mängden organiskt material som sjunker till botten och bryts ned – en process som kräver mycket syre.

– Fosfor är ett element som stannar på botten av havet. Finns inte tillräckligt med syre, kommer det upp i vattenmassan igen. Med andra ord så är utsläpp gjorda för många år sedan fortfarande i system. Det är en cykel som är svår att bryta.

Med allt färre torskar i Östersjön bildas en så kallad negativ återkoppling och beståndens återhämtning försämras ännu mer.

– Torsken äter också pelagisk fisk. I och med att torsken har minskat i antal har det skett en ökning av den pelagiska fisken. Den pelagiska fisken äter då i sin tur mer djurplankton, vilket minskar betestrycket på växtplankton i Östersjön.

När mängden växtplankton ökar produceras mer organiskt sediment på botten, vilket använder upp syret när det ska brytas ned av bottenlevande organismer.

Sälparasiter

En annan faktor som kan tänkas påverka torsken negativt och därmed även årsringarnas tydlighet, är en parasit som vanligtvis drabbar säl.

– Vi ser en ökning av parasiter där sälen är den slutliga värden, något som kan vara kopplat till att sälpopulationen har växt de senaste 15 åren. Tittar man på torsklever hittar man levermask, hos många av dem förstörs levern helt. Detta är en faktor som ökar fysiologisk stress hos torsken, något som påverkar allt, inklusive Otoliterna.

Nya metoder

I nuläget vet alltså forskarna inte vad som ligger bakom de försvunna årsringarna. Istället går den stora kraftansträngningen åt till att utveckla nya metoder för åldersbestämning.

– De påverkar direkt rådet vi kan ge EU-kommissionen. Kan vi inte ge bra rådgivning till kommissionen påverkar det hela torskförvaltningen. Nästa år, om vi är tillräckligt duktiga, kan vi ge mer robusta rekommendationer. Många tycker nog att även om vi förstår varför årsringarna försvinner kan vi inte göra något åt det, därför läggs kraften på annat.

På kort sikt jobbar projektet med att mäta fiskar som märks och släpps ut. De fiskar som sedan fångas in kan mätas och tillväxten kan ligga till grund för att göra beräkningar av hur snabbt torsken växer. Det är information som behövs för att man ska kunna beräkna populationsstorleken.
På lång sikt har projektet som mål att hitta en ny metod för att att åldersbestämma torsken, genom att hitta nya sätt att kemiskt analysera öronstenarna i fiskarna.

Torsken hårt drabbad

Fram till för 11 år sedan, 2007, var fisketrycket högt på torsken, men sen kom en förvaltningsplan som sänkte det tillåtna fångsten till en lägre nivå. Efter 2007 trodde forskarna att torskpopulationen skulle återhämta sig. Men efter elva år har ingen förändring skett och I nuläget får yrkesfiskarna knappt ihop till sina kvoter.

Populationen har ännu inte återhämtat sig och antalet stora torskar är få. En hypotes är att det historiskt höga fisketrycket fortfarande påverkar torsken. Kanske överlevde endast småväxta fiskar nätens maskor och har kunnat reproducera sig sedan dess.

– Om det inte blir bättre syrenivåer på botten; om det inte finns tillräckligt byte för torsken och om sälpopulationen fortsätter att öka. Då tror jag personligen inte på en ljus framtid de närmaste fyra-fem åren. Det enda vi kan göra är att reglera fisketrycket, men då detta inte verkar vara det största hotet, måste vi hoppas på en miljöförändring som inte är beroende av människor. Jag är inte så optimistisk kan jag väl säga, om vi tittar på de närmaste tre-fyra åren.

Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter
Annons