Annons
Regeringen satsar på våtmarker – här finns pengar att söka

Våtmarker fyller många funktioner. Och det finns olika bidrag att söka för den som vill anlägga en våtmark. FOTO: Anna-Lee Cöster Jansén

Regeringen satsar på våtmarker – här finns pengar att söka

Under de senaste åren har delar av Sverige utsatts för vattenbrist till följd av låga grundvattennivåer. Regeringen aviserade i somras att de tillsätter 200 miljoner kronor årligen under tre år till insatser för att förbygga torka, bland annat genom att stärka landskapets egen förmåga att buffra och rena grundvatten. Nu vill regeringen restaurera och anlägga våtmarker så att mer vatten kan magasineras i marken.

Med anledning av regeringens satsning fick Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram en våtmarksstrategi.

Kunskapsunderlaget ska kunna användas vid restaurering och anläggning av våtmarker så att de ekologiska och vattenhushållande funktionerna i landskapet bibehålls och bevaras för framtiden, såväl i jordbruks- och skogsmark som i tätort.

LÄS OCKSÅ: Att anlägga en våtmark – så blev drömmen sann

Medel till våtmarkssatsningen ska fördelas till länsstyrelserna för insatser i skyddade områden samt till kommunerna genom LONA, den lokala naturvårdssatsningen. Varje kommun har ansvar att bedriva naturvårdsarbete, och med LONA får de ökad möjlighet att genomföra lokala projekt.

Sista ansökningsdatum för att söka LONA-bidrag för 2018 är den 10 april. I dagsläget är det inte känt hur stort intresset kommer att bli.

– I april kommer vi kunna se hur många ansökningar som har kommit in från landets olika kommuner, säger Eva Amnéus Mattisson som är projektledare för våtmarkssatsningen på Naturvårdsverket.

Länsstyrelserna har under januari månad skickat in sina åtgärdsförslag både inom och utanför skyddade områden och Naturvårdsverket håller på att gå igenom förslagen.

Naturlig förmåga att buffra vatten

Sverige har alltid haft stora arealer av våtmarker, vilka har en naturlig förmåga att buffra vatten. Men till följd av bland annat utdikning, för att komma åt värdefull odlingsmark, har våtmarksområdena minskat drastiskt under de senaste decennierna. Befolkningen ökade explosionsartat under 1800-talet, och marken behövdes för att producera mat. Ungefär en fjärdedel av våtmarksarealerna bedöms ha försvunnit.

Dikade torvmarker må ha räddat den svenska befolkningen från svält, men de avger också växthusgaser. När marken dikas sjunker grundvattennivån, och jordlagret syresätts. Mikroorganismer omvandlar då det organiska materialet i marken till koldioxid, och kvävet i marken till lustgas.

Samtidigt minskar utsläppet av metan, som också är en växthusgas, eftersom de mikroorganismer som bildar metan arbetar i syrefattiga miljöer. Det finns också mikroorganismer som, när de har tillgång till syre, bildar koldioxid från metan. Så det totala utsläppet av metan till atmosfären blir nettomängden av den producerade och den nedbrutna mängden metan i marken.

Minska koldioxidutsläpp

För att minska avgången av koldioxid och lustgas till atmosfären kan man täcka marken med vatten, eftersom det hindrar produktionen av dessa växthusgaser. Våtmarken kan då också börja lagra kol igen, och blir en så kallad kolsänka som håller kvar koldioxiden i marken. Baksidan är att metanavgången då i stället ökar, eftersom miljön blir syrefattig. Omräknat till koldioxidekvivalenter minskar ändå den totala mängden av växthusgaser, enligt jordbruksverkets bedömningar.

Ett annat problem som kan uppstå är att både naturliga och anlagda våtmarker kan läcka metylkvicksilver, ett extremt giftigt ämne som ansamlas i fisk. Vissa mikroorganismer i syrefria miljöer kan omvandla organiskt bundet kvicksilver i marken till metylkvicksilver, vilket kan leda till ökade koncentrationer av metylkvicksilver i fisk.

Undersökningar har visat att det ibland finns risk för läckage av metylkvicksilver i samband med anläggning av våtmarker. Hur ser Naturvårdsverket på det?

– Våtmarker har också en möjlighet att bidra till fastläggning och nedbrytning av metylkvicksilver. Naturvårdsverket kommer att ta fram vägledningar för att anlägga våtmarker och ta hjälp i det av myndigheter och andra, säger Eva Amnéus Mattisson, och tillägger:

– Men det huvudsakliga syftet med våtmarkssatsningen är vattenhushållning för att förebygga översvämning och torka.

Läs mer om våtmarkssatsningen.

LÄS OCKSÅ: Nu finns det hopp för grodorna 

Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter
Annons