Annons
Försäkringar mot naturkatastrofer får kritik
Nakna fötter på söndertorkad mark.

Malawi drabbades hårt av El Niño. Kraftiga översvämningar som följdes av kraftig torka ledde till undernäring hos många barn. FOTO: Getty Images

Försäkringar mot naturkatastrofer får kritik

På senare år har det blivit vanligare att fattiga länder tecknar försäkringar som utfaller vid naturkatastrofer. Försäkringarna har ansetts vara snabba, tydliga och långsiktiga jämfört med andra insatser och utbetalningar. Men i en ny rapport får satsningarna skarp kritik.

De senaste åren har försäkringar lyfts fram som en viktig del i ansträngningarna för att hjälpa utvecklingsländer efter naturkatastrofer. Fördelarna har ansetts vara att de utbetalas snabbt, har tydliga, objektiva mekanismer för att lösa ut och att de kan användas för återuppbyggnad på längre sikt, inte bara i själva katastrofen.

Men fokuset på försäkringar som lösning på klimateffekterna är för smalt enligt en ny rapport från Heinrich Böll Stiftung, Not a Silver Bullet.

Rapporten betonar att försäkringar inte räcker och att fokuset på dem gör att man bortser från andra lösningar som kan ge mer för varje spenderad krona. Försäkringar ska vara ett av verktygen i en mycket större verktygslåda, hävdar rapportförfattarna.

Översvämning och torka

Malawi som 2015 drabbades först av översvämning och därefter kraftig torka är ett exempel. Landet hade en försäkring hos African Risk Capacity, en av de stora regionala satsningar där länderna samarbetar, men beroende på hur den var utformad i förhållande till hur bönderna odlade tog det nio månader innan den föll ut. De inbetalda pengarna kunde ha gått till att förstärka det sociala skyddsnätet i landet istället och på så sätt stärkt befolkningens motståndskraft, menar författarna.

Vid klimatförhandlingarna i Bangkok har små önationer och andra sårbara länder krävt ett tydligt finansiellt och tekniskt paket som ska hjälpa dem att hantera framtida extremväder, samtidigt som aktivister som samlats kring mötet undrar hur det går med de 100 miljarder dollar per år som de rika länderna utlovat från 2020. I det sammanhanget ses försäkringarna som ett sätt att knuffa över lösningen och ansvaret från de utvecklade länderna till privatsektorn, rapporterar utvecklingsplattformen Devex. Försäkringar får inte ersätta åtaganden om kompensation för de katastrofer som länderna inte orsakat menar kritikerna.

Ett stort gap

Världsbanken har ett stort program för försäkringar och det finns flera stora regionala satsningar, bland annat i Afrika. Redan 2015 tog också G7-mötet i Tyskland initiativet till det som kom att bli InsuResilience climate risk insurance initiative med målet att förse ytterligare 400 miljoner fattiga människor med försäkring mot klimat-och naturkatastrofer till 2020.

Brittiska biståndsorganet DFID är en av de bilaterala aktörer som vill satsa på försäkringar för att utbetalningar ska kunna göras snabbt vid naturkatastrofer och för att underlätta återuppbyggnad. Brittiska biståndsministern Penny Mordaunt gick i våras ut med ökat stöd till Pacific Disaster Insurance Pool efter orkanen i Tonga förra året med förklaringen att det ska stärka dess uppvisade förmåga till utbetalningar vid framtida katastrofer.

Försäkringar ses också som ett sätt att stabilisera den ekonomiska tillväxten, dämpa chocker i det ekonomiska systemet och snabba på återuppbyggnaden. Det finns generellt ett stort gap där rika länder idag är försäkrade till mycket högre utsträckning. Där tar försäkringar ofta en stor del av kostnaden för återuppbyggnaden efter katastrofer så att den kan göras snabbt, medan den i utvecklingsländer ofta tar lång tid.

Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter
Annons